Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tjernobyl 25 år: ”Ingen visste vad som hänt”

Artikel 1 av 5
30 år efter Tjernobylolyckan
Visa alla artiklar

– Det är mycket farligare att bo i ett radonhus, än att äta blåbär från Lingarö, säger Bertil Ottosson. Men för 25 år sedan var osäkerheten stor den första tiden efter olyckan.

Annons

Man hade kunnat lära mer i Tjernobylolyckans spår, medan den kritiska tiden varade. En kärnkraftsolycka riggar man inte i studiesyfte, och förhoppningsvis var tillfället exklusivt, konstaterar Bertil Ottosson vid Hudiksvalls miljö- och hälsoskyddskontor.

Bertil Ottosson var snabbt ute och mätte radioaktiviteten i Hudiksvall

Den gamla gammamätaren, som i brist på annat kom till användning när nyheten och nedfallet från Tjernobyl kom till Hudiksvall, ingår fortfarande i redskapsarsenalen. Nu som då används den för radonmätning, men fick hastigt ett nytt arbetsområde i maj 1986.

– Från början visste ingen egentligen vad som hände. Forsmark 3 var ju nära att bli stängt, när man fick höga värden där, men sedan upptäcktes samma sak på fler ställen. I Gävle hade man också gammamätare, och där mätte man upp höga värden ute på gatorna, minns Bertil Ottosson.

I Hudiksvall tog Bertil Ottosson avdelningens egen gammamätare och gjorde sammalunda, och med samma resultat.

– Vi tog väldigt snabba beslut, och åkte runt för att se hur det låg till i kommunen. Vi åkte runt och mätte på öppna platser, på riksväg 84, på andra sidan Dellensjöarna, och utåt Hornslandet. Det var väldigt höga värden från början. Många isotoper hade väldigt kort halveringstid, några hade kanske bara några minuter, och till sist övergick det till att vara bara cesium, förklarar Bertil Ottosson.

När olyckan nyss hade hänt bildades en krisgrupp inom kommunen, för att svara på allmänhetens frågor. Och på vissa frågor fanns inga entydiga svar, konstaterar Bertil Ottosson.

– Vi fick använda bondförnuftet. Och folk tyckte att det var bra att det fanns någonstans att vända sig. Vi visste alldeles för lite från början, men det kom ju mer fakta senare. Vi hade en broschyr från Strålskyddsverket, som vi kunde dela ut, och vi skaffade snabbt utrustning för att kunna mäta cesium.

Gränsvärdena för livsmedel skrevs raskt om, för att passa in i verkligheten, anmärker Bertil Ottosson syrligt:

– Gränsen hade varit 300 bequerel i vilt, och det höjdes till 1 500 – annars hade inget vilt kunnat säljas. Ändå var det många djur som slängdes.

En brådskande uppgift blev att kontrollera eventuell påverkan av vattentäkterna. Och strålningen över huvud taget kartlades, område för område.

– Vi kröp omkring och mätte på alla möjliga ställen, och hade aldrig något förstånd om vi utsatte oss för risker eller inte. Vi gjorde en egen karta över nedfallet, och skickade den till länsstyrelsen, som var samordnare. Strålskyddsverket gjorde en officiell karta, men vår körning var faktiskt bättre, säger Bertil Ottosson.

De akuta insatserna tog mycket tid, och att genomföra strukturerade studier fanns ingen tid för. Vardagen skulle också skötas, och alla de vanliga uppgifterna.

– Men om man hade varit klok, kunde man ha lärt sig mer. Det var egentligen en stor källa för studier, som förhoppningsvis inte dyker upp en gång till.

Efter 25 år kommer det fortfarande en del prover för mätning: älgkött, svamp, fisk. De ger sällan skäl till oro, men känslan finns kvar, konstaterar Bertil Ottosson. Blåbär från Ljusdal känns bättre än blåbär från Lingarö.

– Det tycker jag också. Det är inte förnuftigt, men det är så det känns. Men det är mycket farligare att bo i ett radonhus, än att äta blåbär från Lingarö.

Kärnkraftsolyckan i Japan har väckt en del av den gamla oron till liv, men det finns ingen anledning att bekymra sig för effekter i Hudiksvall. Den oro man kan känna gäller mer problematiken i sin helhet, och myndigheternas ovilja att tala klarspråk, informera, och presentera fakta, tycker Bertil Ottosson.

– Det är farligt att mörka för mycket. Även om det är en dålig nyhet, vill man ha sanningen. Och vi pratar så mycket om säkerhet, och att vi har så säkra kärnkraftverk, men för några år sedan var vi bara 25 minuter från en allvarlig olycka i Forsmark. Det är skrämmande.

Alla artiklar i
30 år efter Tjernobylolyckan
Annons