Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från Wärnersson till mer kateder

/

Vem minns Ingegerd Wärnersson? Hon var skolminister i en av Göran Perssons regeringar, 1998-2002, och tycktes tro att skolans problem kunde lösas med mer pengar.

Annons

I viss mån hade hon naturligtvis rätt – utan pengar ingen skola. Men de problem den svenska skolan dragits med i decennier kan inte enkom knytas till budgetfrågor.

Nej, det är det väl ingen som påstått heller?

Jodå. Det fanns en tid när den skolpolitiska debatten fokuserades kring kronor och ören. Då talades litet om arbetsro och ordning i klassrummet.

Jan Björklund, i dag utbildningsminister, var skolborgarråd i Stockholm under Wärnerssons år i regeringen. Folkpartiet delade ut små knappar med texten Väck Wärnersson.

Många förskräcktes över Björklunds budskap om att lärare skulle ha rätt att beslagta mobiltelefoner från de elever som annars lekte med dem på lektionerna.

Påskhelgen 2011 kan det vara svårt att begripa hur oerhört mycket som faktiskt hänt i svensk skolpolitisk debatt på ett decennium.

Även de som inte håller med Jan Björklund om hur man ska lösa skolans problem tycks i dag instämma i hans bild av problemen.

Våren 2011 har "merkateder" blivit en vanlig hashtag (sorteringsfunktion för debattinlägg) på mikrobloggtjänsten Twitter.

Maciej Zaremba har i en stor artikelserie i Dagens Nyheter exemplifierat och diskuterat den svenska skolans utmaningar. Zarembas artiklar har skapat diskussion kring den svenska pedagogiska forskningen. Det är en helig ko som nu närmar sig bultpistolen.

Ingen hymlar längre om att det är utanförskapets barn som drabbats hårdast av den socialdemokratiska skolpolitiken. Arbetarrörelsen, som ville att alla skulle bli akademiker, har misslyckats.

Skolan som skulle göra arbetarbarn till professorer gjorde skada för flertalet. Strömhoppen från de yrkesförberedande gymnasieprogrammen å ena sidan, allt färre elever som läser tyska och franska på högstadiet å den andra. Professorernas barn klarade sig dock hyfsat, eftersom de fick så bra stöd hemifrån.

2002 publicerade SSU-tidskriften Tvärdrag en karikatyr av Jan Björklund, iklädd SS-uniform. Dåvarande SSU-ordföranden Mikael Damberg hävdade i efterhand att bilden var baserad på seriefiguren 91:an Karlssons befäl.

Dambergs SSU-kamrater i Stockholm föredrog att vara betydligt mindre subtila, och gjorde affischer med Björklunds ansikte inklippt på ett fotografi av en man i SS-uniform.

Budskapet, från det dåvarande regeringspartiets ungdomsförbund, tycks ha varit att det är nazifasoner att kräva mobilfria klassrum. Och detta är alltså inte ens tio år sedan.

Det finns inga enkla och självklara lösningar på skolans många problem. Men arbetsro i klassrummet är inte ett av problemen, utan ett grundläggande krav för att undervisning ska kunna genomföras.

Svensk skoldebatt har kommit långt sedan Wärnerssons misslyckanden och Dambergs karikatyrer.

Ida Thulin

liberala Nyhetsbyrån

Mer läsning

Annons