Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Föräldrarna har också ett ansvar

Godis är gott. Så här till påsk blir det gärna lite extra av den varan. Inte minst i form av påskägg fyllda med lösgodis, som både ges bort och ställs fram.
Själv är jag oerhört förtjust i de så kallade dragéäggen. Det brukar kunna bli en hel del sådana som trillar ner i magen under de här dagarna.

Annons

Vi är ett godisälskande folk. Tydligen sätter varje svensk i genomsnitt i sig 17 kilo godis per år. Dubbelt så mycket som genomsnittet i EU och placerar oss i toppen av väldens godiskonsumtion.

Även om ett genomsnitt av befolkningen är ett ganska så trubbigt sätt att mäta den här typen av konsumtion, då en del konsumerar avsevärt mycket mer medan andra inte äter något, så illustrerar det ganska så tydligt att det inte alltid är särskilt bra att vara världsbäst.

För att förmå oss att konsumera mindre godis och läsk föreslog i torsdags ett antal fetma- och kostexperter i en artikel på DN-debatt att det ska införas en särskild skatt på socker. Och växla denna skattehöjning mot en sänkning av skatten på frukt och grönsaker.

Att man förlägger det här utspelt till Skärtorsdagen och inledningen av påsken är knappast en tillfällighet. Som tidigare påpekats så konsumerar vi extra mycket godis under just den här högtiden och de vill väl få oss att tänka till då vi står där och gräver med skeden i lösgodisburkarna.

I det avseendet, att få oss att tänka till, är debattartikeln bra. Det skadar inte att man funderar en extra gång över hur mycket godis och läsk man handlar hem. Och när det ställs fram på bordet. Men själva sockerskattförslaget är inte lika klokt.

Det går inte att blunda för att den här höga konsumtionen innebär en hel del problem. Enligt artikelförfattarna är i dag är uppskattningsvis 30 000 – 50 000 barn i Sverige så feta att de riskerar att dö i förtid på grund av följdsjukdomar som diabetes, cancer och hjärtinfarkt.

Men det här är ett utslag av bristande föräldraansvar. Inte ett resultat av för lågt pris på socker. Föräldrarna måste kunna säga nej till sina barn med andra motiveringar än att de inte har råd för att priset är för högt.

Vad är annars nästa åtgärd? Straffskatt på tv-spel, eftersom de tenderar att motverka barnens fysiska aktivitet?

Mer läsning

Annons