Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EU på väg mot övervakningssamhället

/

Annons

EU leder vägen in i övervakningssamhället. Det mesta av den integritetskränkande lagstiftning som kommit på senare, datalagring, IPRED med mera, har sitt ursprung i EU-direktiv. Också FRA-lagen har till viss del sin grund i en harmonisering av underrättelsetjänsterna inom unionen.

Under Sveriges ordförandeskap är en ny integritetskränkare på väg, Stockholmsprogrammet, med stort fokus på hur staten ska kunna använda digitala fotspår för att kartlägga och övervaka medborgarna.

Att ett program ska antas är klarlagt sedan länge. Vart femte år antar EU en strategi för att samordna brottsbekämpning, gränskontroll, internetfrågor, straffrätt, civilrätt samt asylfrågor. Den senaste strategin, Haagprogrammet, innebar att länderna åtog sig ett långtgående utbyte av hemlig underrättelseinformation mellan varandra och med EU:s underrättelseorgan SitCen.

När unionens justitieministrar i dagarna träffas för att diskutera förslaget till Stockholmsprogram är det främst texter om massövervakning som väckt protester. De dokument som hittills har släppts fokuserar starkt på hur statsmakterna ska kunna samla in och använda så mycket digital information som möjligt om sina medborgare. Det gäller både på internet, där all aktivitet lämnar något spår efter sig, och utanför, där alltfler varor blir uppkopplade och spårbara.

Redan idag sparar i stort sett alla EU-länder information om när och var man befinner sig när man använder sin mobiltelefon. Det systemet vill man nu utvidga även till andra produkter. I takt med den tekniska utvecklingen får vi fler och fler varor som lämnar ifrån sig elektroniska spår, dels genom helt nya uppfinningar men också genom att helt vanliga konsumtionsvaror görs spårbara i realtid.

Genom s.k. RFID-teknik kan i praktiken vilken vara som helst skicka ut radiosignaler till omvärlden. Det underlättar inventering och handel, men möjliggör också omfattande kartläggning av människors liv. För de som formulerat Stockholmsprogrammet är detta dock inget problem. I stället ser man möjligheterna i att staten kan analysera mönster och beteenden ur all denna information för att förhindra brott.

På samma sätt ser man i den utbredda kameraövervakningen potential för att skapa tonvis med information att analysera och studera. Hänsyn till folks privatliv talas det mindre om.

Samtidigt ska man inte vara naiv, ett Stockholmsprogram behövs. Internet och globaliseringen har revolutionerat hela vårt samhälle, även de kriminella delarna. Den organiserade brottsligheten arbetar mer och mer över nationsgränserna och utnyttjar i större utsträckning de möjligheter som internet fört med sig. Att brottsbekämpningen tar samma vägar är därför logiskt.

Det får dock inte betyda att man tummar på grundläggande rättigheter som rätten till ett privatliv. I Stockholmsprogrammet läggs väldigt mycket krut på generell övervakning, på att studera beteenden hos helt vanliga människor för att kunna förutse brott och på att samla in så mycket information som möjligt.

Den svenska regeringen måste ta tydlig ställning i de förhandlingar som pågår. Man bör agera kraftigt för ett fördjupat internationellt samarbete men samtidigt mot en allmän och omfattande övervakningsapparat. Det senare är inte bara en kränkning av den personliga integriteten, kostnaden för att samla in och analysera all information är inte gratis.

Om den kostnaden går ut över traditionellt polisarbete riskerar världen tvärtom att bli mindre säker plats att leva på.

Erik Hultgren

Centerpressens Nyhetsbyrå

erik.i.hultgren@gmail.com

Mer läsning

Annons