Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett parti på marginalen, för verklighetens folk?

/

Så är han där igen, Göran Hägglund. Den här gången i programmet Nya Vågen i P1.
Göran Hägglund som är en del av eliten men inte riktigt verkar ha förstått det. Han som så gärna talar om "verklighetens folk".

Annons

Som kultureliten försöker styra. Vänster är den tydligen också. Den där kultureliten.

Göran Hägglund haltar sig fram i samtalet om kultureliten.

Sanningen är den att den mest normgivande enhet vi har i Sverige är medelklassen. Medelklassen som exempelvis företräds av kultursidor som de i DN, där det dikteras vad god smak är och vad normen egentligen består i.

För kultureliten är den bildade medelklassen välartade barn. Det är de som sitter på bland annat just kultursidorna och dikterar villkoren. Åsa Linderborgarna är långt färre. Det är därför de hörs när de tar till orda. Och böcker om verkstadsarbetande, spritdrickande fäder blir bästsäljare.

För att medelklassen genom sådana böcker får en inblick i arbetarklassens exotiska tillvaro. Och hur den där klassresan som den normerande medelklassen aldrig kommer kunna göra egentligen går till.

Kanske tycker verkligen Göran Hägglund att det finns ett av kultureliten förtryckt verklighetens folk som han är utvald att försvara och tala för.

Men verklighetens folk ser inte Göran Hägglund som sin talesman. Göran Hägglunds parti är ett parti på marginalen. Och det är väl antagligen just därför Göran Hägglund väljer att lyfta samtalet, i ett försök att vinna över människor på sin sida, i ett försök att tvätta bort Kristdemokraternas stämpel som ett parti befolkat av abortmotståndare och homofober och politik som i delar luktar mer 50-tal än 00-tal.

För att verklighetens folk är ett folk som i grunden inte har särskilt mycket till övers för vare sig Kristdemokraterna eller deras politik.

På det hela taget är samtalet Göran Hägglund försöker föra mest av allt bara märkligt. Göran Hägglund är en del av den härskande klassen, men ser uppenbarligen sig själv trots detta som en helt vanlig Svensson.

Än mer märkligt blir det där samtalet när vi väger in det faktum att verklighetens folk faktiskt företräds av just den diffusa elit Göran Hägglund kallar för dess motståndare.

Kultureliten är till största del sprungen ur verklighetens folk. De tillhör förvisso den härskande klassen. Men inte så mycket på grund av sitt kulturella kapital eller sin titel som på grund av sitt medlemskap i den svenska medelklassen. Men detta faktum väljer Göran Hägglund bekvämt nog att bortse ifrån.

Förmodligen därför att det Hägglund egentligen vill tala om är att Kristdemokrater är ett alldeles vanligt parti med alldeles vanliga sympatisörer.

Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons