Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett parti för den arbetande befolkningen

/

I Sverige ligger arbetslösheten på 9 procent i år, nästa år lättar det något, men trots det spår Arbetsförmedlingen att arbetslösheten kommer ligga på runt 8,7 procent även under 2011.

Hur man politiskt skapar förutsättningar för tillväxt av nya arbetstillfällen är alltid en viktig valfråga. I lågkonjunktur präglad av hög arbetslöshet blir den frågan än viktigare.

Annons

Alliansen övertog effektivt jobbfrågan från Socialdemokraterna under den förra valrörelsen. En enkel manöver eftersom Socialdemokraterna över huvud taget inte ägnade sig åt att bedriva aktiv arbetsmarknadspolitik. Och så blev det i grunden arbetstagarfientliga partiet Moderaterna till det nya arbetarpartiet, vilket i deras tappning är ett parti för den arbetande delen av Sveriges befolkning.

Men även om Moderaterna snodde jobbfrågan från Socialdemokraterna lika lätt som man snor godis från en treåring räcker det inte med att sänka skatterna för att bli till ett arbetarparti. Vad Moderaterna och alliansen levererat under den gångna mandatperioden är en politik som handlat om att det skall löna sig att arbeta och endast detta. De som haft arbeten har fått fler kronor i plånboken genom jobbskatteavdraget. Allra mest har de som redan har mycket fått. Vilket onekligen är fördelningspolitik, om än inte i traditionell mening.

De som däremot inte har ett arbete har heller inte haft mycket att hämta i den borgerligt uppstrukturerade vardagen. Det ska löna sig att arbeta, och för att kunna dra upp skiljelinjen mellan samhällsnyttiga medborgare och tärande har ett reformarbete genomförts som inneburit att sjuka och arbetslösa nu sitter fast i ett system som onekligen gör jobbandet lönsammare än att lyfta ersättning, vilket det dock alltid varit. Problemet är bara att arbetslöshet och sjukdom sällan är självvalda tillstånd.

I veckan meddelade oppositionen att jobben är valets viktigaste fråga. Statistiken visar att det är en självklarhet. Människor kommer vilja ha svar på hur förutsättningar för fler arbetstillfällen ska skapas och vilka möjligheter till sysselsättning som kommer finnas i väntan på dessa arbeten.

Regeringens politik på området handlar framför allt om flum. Universallösningen stavas skattesänkningar.

I stället för långsiktiga satsningar på att skapa arbetstillfällen anser man att punktinsatser skall göras för att stävja arbetslösheten under lågkonjunktur.

Men utan långsiktiga satsningar mot arbetslöshet som löper över såväl låg- som högkonjunktur försämras förutsättningarna att klara Sverige relativt torrskodd genom en konjunktursvacka. Att stimulera människor till sysselsättning genom försämrade villkor i försäkringssystemet är långt ifrån samma sak som att stimulera sysselsättningen.

Det finns ännu skiljelinjer inom den svenska politiken. En av de tydligaste består i synen på hur Sverige ska sättas i arbete.

Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons