Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett oönskat och svårhanterligt direktiv

/

Det så kallade datalagringsdirektivet är föremål för omfattande debatt. Inte bara inom svensk inrikespolitik. Utan även i andra länder.
Det kontroversiella direktivet drevs igenom redan 2005 och kräver av EU:s medlemsländer att all trafikdata om elektronisk kommunikation medborgare emellan ska lagras och hållas tillgänglig för polis, i det fall det finns misstanke om brott eller förberedelse till terrorism. Uppgifter om telefonsamtal, sms och besökta sidor på internet ska sparas i minst sex månader.

Annons

Nyligen fälldes Sverige i EU:s domstol för att inte ha infört EU-direktivet, trots att det skulle ha varit gjort för mer än två år sedan.

Fast även direktivet har stött på patrull. Tidigare i veckan kom Tysklands författningsdomstol fram till att den tyska implementeringen av datalagringsdirektivet strider mot den tyska grundlagen. Den tyska författningsdomstolen menar att lagring av trafikdata bara kan anses försvarligt om det föreligger allvarliga hot mot specifika personer eller samhällets grundläggande säkerhet.

Tidigare har även Rumäniens författningsdomstol ogiltigförklarat den rumänska implementeringen av direktivet. Huvudskälet som då anfördes var att lagen tillåter intrång i privatsfären hos alla medborgare, oavsett om det föreligger misstankarom brott eller ej.

Ur EU-kommissionens synvinkel är det emellertid främst det tyska underkännandet som skapar problem. Tysklands storlek, tyngd och politiska inflytande i EU gör att underkännandet inte går att negligera. Om inte Tyskland är med på vagnen kommer protesterna från annat håll att öka och det kommer att bli allt svårare att tvinga på Sverige direktivet.

Därför har EU-kommissionär Cecilia Malmström, som har datalagringsdirektivet på sitt bord, redan påbörjat att analysera effekterna av det tyska domstolsutslaget. Hon har redan tidigare aviserat att hon avser att se över direktivet innan årets slut. Nu kommer den processen att snabbas på väsentligt.

Det här är bra, för det öppnar möjligheten för Sverige att helt och hållet slippa att införa direktivet. Egentligen är det inte hållbart att obstruera så som Sverige nu gjort under flera års tid. Sverige har redan dömts till miljonböter för att man har förhalat frågan. Och fler sådana bötesdomar kommer att följa om Sverige olovligen fortsätter att förhala ärendet.

Därför krävs det att direktivet i sin nuvarande form rivs upp och förändras så att det i stället blir frivilligt för medlemsländerna att implementera. Underkännandet av både den rumänska och den tyska implementeringen talar för att det vore en lämplig och önskvärd åtgärd. Vilket då skulle innebära att direktivets framtid i Sverige helt och hållet var en fråga för riksdagen att hantera.

Skulle så bli fallet skulle det med allra största sannolikhet inte bli någon implementering. I varje fall inte så länge som alliansregeringen fortsätter att regera landet.

Hur de rödgröna eventuellt kommer att agera är betydligt svårare att veta. Det är allmänt känt att Socialdemokraternas rättspolitiske talesperson Thomas Bodström har en implementering av datalagringsdirektivet högst på sin önskelista.

För några veckor sedan enades de om hur de skulle agera, med innebörden att V och MP i princip la sig platt för Bodström. Nu säger sig de båda partierna vilja riva upp den överenskommelsen.

Det här agerande väcker två frågor. Vad vill de rödgröna med datalagringsdirektivet?

Och hur mycket är en rödgrön uppgörelse värd, när bläcket knappt hinner torka innan två av parterna är beredda att bryta det man kommit överens om.

Trovärdighet är inte en rödgrön paradgren.

Mer läsning

Annons