Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett liv fullt av självmotsägelser

Hon älskade både män och kvinnor. Hon fick ett barn som hon lämnade under långa perioder och överlät ansvaret till sin kvinnliga livskamrat.

Annons

Hon var en lysande yrkeskvinna, men kände ständigt att hon inte var tillräckligt bra. Hon var högproduktiv samtidigt som hon hade stora problem med alkoholen.

Hon var radikalpacifist, men var samtidigt krigskorrespondent i de fasansfulla striderna i det spanska inbördeskriget, finska vinterkriget, andra världskriget och Vietnamkriget.

Hon avslöjade orättvisor och kämpade för kvinnors rättigheter. Hon skildrade både Berlinolympiaden och VM-matchen i boxning mellan Ingo och Floyd.

Hon träffade seklets stora politiker, författare och idrottare, samtidigt kände hon ibland en förödande ensamhet och ångest.

Hon var motståndare till monarkin, men älskade att göra reportage om kunglig pompa. Hon lämnade Svenska kyrkan i vrede över kvinnoprästmotståndet, men blev några år senare katolik.

Hon blev redan under sin livstid en legend och ikon.

Det handlar förstås om Barbro Alving, alias Bang eller ”käringen mot strömmen”.

En kvinna full av självmotsägelser. En kvinna som hade svårt att få livet att gå ihop. En kvinna som vägrade att anpassa sig till vad som ansågs vara passande.

Om detta berättar Beata Arnborg i sin utmärkta biografi över Barbro Alving, med titeln Krig, kvinnor och gud.

Tre korta ord - krig, kvinnor och gud - tre hörnstenar i Barbro Alvings liv.

Krig. Barbro Alving var inte bara krigskorrespondent. Hon tog också fajten med hela det mansdominerade samhället. Hon var inte rädd att stå på barrikaderna.

Kvinnor. Hon tog för sig. Hon gick sin egen väg i yrkesliv och privatliv. Som knappast skulle ha betraktats som uppseendeväckande om en man gjort detsamma.

Och Gud. Som funnits med hela livet. I olika skepnader. Innan hon fann det hon sökte i katolska kyrkan som Bang uppfattade som ”sprungen ur apostlarnas verksamhet”. Och som kunde ”omfatta både vetande och tro, sanning och evangelium”. Som ”krävde men som också kunde bli ifrågasatt”.

Kanske hittade Bang hem där i skärningspunkten mellan krav och rätten att ifrågasätta.

Kanske är det där vi känner igen oss.

För boken handlar både om Barbro Alving och om oss själva.

Inte bokstavligt. Men den visar på att livet inte behöver vara helt, konsekvent, logiskt, präktigt och välordnat.

Det kan få vara fullt av självmotsägelser.

Mer läsning

Annons