Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Engelsmän njuter av stillheten

Efter en natt i björngömslet sitter sju engelsmän runt fikabordet i vildmarkslodgen och pratar om allt de upplevt de senaste dygnen. Någon björn såg de inte första natten i gömslet men de njuter av stillheten i Hälsingeskogen.

Annons

Trots att de bara känt varandra i två dygn, sedan de landade på Arlanda i torsdags, är stämningen runt bordet hög den här lördagsförmiddagen. Så som den blir när en grupp svetsas samman av nya gemensamma upplevelser. Kontrasten till vardagslivet i hemma i England är enorm.

– När vi kom hit var det så stilla att man kunde höra blodets sus inuti huvudet, säger Richard Bushell, och allting går liksom i slow motion. Jag bara tänkte: Väck mig inte ur den här drömmen.

Ingen av dem har varit i Sverige tidigare, däremot har de flesta varit på andra naturresor runt om i världen. Björnskådningsresan till Hälsingland hittade de genom den engelska arrangörens hemsidor och broschyrer.

Efter en dags lugn och ro vid vildmarkslodgen gick de på fredagen ut till björngömslet i skogen för att övernatta och spana efter björnar.

– När vi gick genom skogen berättade Håkan om allt vi såg, han visade oss björnbajs (bear poop) och päls från en björn som sått och kliat sig mot ett träd och rivmärken på ett annat träd. Det var spännande att veta att de kanske var alldeles i närheten, säger Yana Lane.

Kanske var björnarna alldeles i närheten, men de kom inte fram till gömslet den här gången. Men gruppen är inte allt för besviken, de ska få en ny chans nästa natt, och de såg ju annat istället – sparvhökar och nötskrikor som jagade varandra fram och tillbaka utanför gömslet gjorde stort intryck.

– Det var som en tjurfäktning, samma slags drama, säger Margret Liddle, vi hade ingen aning om hur det skulle sluta.

För Richard var det en av hans största naturupplevelser, trots att han bland annat varit på safari i Zambia.

– Jag har aldrig tidigare känt mig så nära naturen, att sitta på ett lastbilsflak och spana efter djur – det är inte alls samma sak.

Gruppen uppskattar också den personliga atmosfären på vildmarkslodgen.

– Det känns som att vi är hemma hos Håkan och Eva, inte som att vi bor på hotell, vi känner oss så avslappnade, säger Tracey Grosvenor.

– Hundarna får mig att känna mig som hemma, säger Richard.

Tracey har redan bestämt sig för att komma tillbaka, inte nästa år, då ska hon till Rumänien, men året efter.

(På söndagsmorgonen kom en björn förbi gömslet och hela gruppen såg den. Nu har de bestämt sig för att komma tillbaka till Hälsingland allihop.)

Mer läsning

Annons