Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lista i juni – som var utdömd på förhand

/

Annons

Nils Lundgren var Socialdemokrat. Men en besviken sådan. Han startade Junilistan för att ge EU-kritiska väljare från höger till vänster en lista att rösta på, bestående av kandidater som borde ha funnits med på de etablerade partiernas valsedlar.

Junilistan var initiativet som avfärdades som en politisk parentes av riksdagsjättarna vid det förr parlamentsvalet. Ibland är makten både döv och blind, och det var den onekligen ifråga om vidden av den EU-kritik som fanns bland de svenska väljarna.

Junilistan må ha varit en rookie i partietablissemanget. Men det bekymrade inte de EU-kritiska väljarna, som röstade in partiet i parlamentet. Övriga partier var uppenbart tagna på sängen av Junilistans framgångar, trots att det var de själva som genom sin brist på förståelse och respekt för EU-kritiken sopat banan för Junilistan.

Fem år senare är Nils Lundgren på väg ut ur både parlamentet och politiken. Något som Lundgren förmodligen inte uppfattar som någon större personlig förlust, han blev trots allt bara motvilligt politiker i bristen på andra alternativ att rösta på.

Själv beskriver han Junilistan som principfast snarare än pragmatiskt. Och även om Junilistan är ett EU-kritiskt alternativ handlar det inte om ett parti som vill att Sverige skall gå ur EU. En missuppfattning rörande Junilistan som Lundgren ser som utbredd.

- Sverige skall vara med, men vi skall inte avskaffa Sverige som självständig nation, säger Lundgren.

Makten som överlåts till EU skall begränsas till ett fåtal områden som den inre marknaden, miljö och mänskliga rättigheter, områden där ett de gemensamma fördelarna av samarbete är uppenbara. Men den verkliga makten, den skall ligga i de nationella parlamenten anser Lundgren.

Under de fem år som gått sedan det senaste parlamentsvalet har den politiska kartan ritats om i Sverige. Socialdemokraterna har tagit av hörselkåporna och skygglapparna och placerat EU-kritikern Marita Ulvskog som förstanamn på valsedeln till parlamentet för att matcha Junilistans Sören Wibe, som tills för helt nyligen även han var Socialdemokratisk EU-kritiker.

Oavsett skälet till EU-kritikernas återtåg på Socialdemokraternas valsedel är det hela trots allt ett steg framåt. Kanske mest av nöd och tvång för att matcha en konkurrent. Men förhoppningsvis med den positiva effekt att partiet kan överbrygga något som kan liknas vid ett tämligen tramsigt ställningskrig mellan partiets EU-ivrare och EU-kritiker. Det finns trots allt mer som förenar än som skiljer de två falangerna åt.

Och Junilistan, det är beviset på att det går att påverka politiskt, både direkt och indirekt.

Ett initiativ av ett antal engagerade individer som ledde till platser i parlamentet och mandat att arbeta politiskt som visar att det svenska partiväsendet inte är statiskt. Valframgångar som bidrog till att tvinga fram en ödmjukare Socialdemokrati.

En hedervärd prestation av ett parti som det politiska etablissemanget dömde ut på förhand.

Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons