Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att avskaffa fastighetsskatten på riktigt

/

Annons

När alliansen för fyra år sedan presenterade ett enat förslag om avskaffad fastighetsskatt var vi många som trodde att frågan snart skulle försvinna från dagordningen för alltid. Med skatten väl borttagen hade ett återinförande varit politiskt självmord.

Tyvärr vågade de borgerliga partierna aldrig gå hela vägen i sitt avskaffande, varför debatten lever kvar än, senast genom de rödgrönas utspel i frågan under Almedalsveckan i år. Detta gick i korthet ut på att återinföra fastighetsskatten på dyrare bostäder samt slopa uppskovsskatten.

Förslaget är ett hafsverk vars främsta syfte troligen var att visa upp en enighet utåt mellan partierna. Att få till en uppseendeväckande överenskommelse är enkelt, men när effekterna av detta förslag granskas närmare tornar problemen upp sig. Inte minst förslaget att ta bort uppskovsskatten kan få oanade konsekvenser.

Innan 2007 var det möjligt att skjuta upp skatteinbetalningen på den vinst man gjorde när man sålde ett hus om man samtidigt köpte ett hus till samma eller högre kostnad. Ett sådant system medför att huspriserna sakta men säkert trissas upp. Byter man ner sig till en billigare fastighet får man genast en skattesmäll på mellanskillnaden, men byter man upp sig låser man in pengarna i det nya huset. Därför införde alliansen en uppskovsskatt, en ränta på de skatteinbetalningar som man ”skjutit upp” på framtiden.

Att ta bort denna skatt skulle få märkliga fördelningspolitiska konsekvenser. De som redan är inne i bostadsmarknaden skulle gynnas på bekostnad av de som står utanför. Stigande huspriser skapar inga stora problem för den som redan har en fastighet, så länge det egna husets värde ökar i samma takt är det tvärtom en fördel inför framtiden.

För den som står utanför och funderar på att köpa sitt första hus blir dock tröskeln bara större och större. Den med störst och dyrast villa tjänar mest på avskaffandet, den som inte har någon villa alls förlorar mest. Samtidigt innebär alla dessa förändringar i uppskovsskatter och fastighetsskatter ofta att pengarna måste tas någon annanstans ifrån, ofta inom samma sektor, varför såväl allians som vänsterkartell laborerar med procentsatser på reavinstbeskattning, inkomstbegränsningar och så vidare. Det skapar osäkerhet, speciellt som uppskovsbestämmelserna ofta gäller också retroaktivt.

De borgerliga partierna borde satsa på ett riktigt avskaffande till nästa val. Det nuvarande systemet har inte gjort någon nöjd. De med billigare fastigheter har inte haft någon nytta av taket på fastighetsskatten och de med dyrare villor har tack vare uppskovsskatten fått betala extra för sina reavinster. En bredare överenskommelse behövs för att bestämma hur fastighetsförsäljningar ska beskattas.

Nationalekonomen Sven-Olof Ledin och f.d. finansministern Kjell-Olof Feldt lanserade i globaliseringsrådet ett intressant förslag om löpande beskattning av värdestegringar. Då skulle ägaren av huset tvingas skatta för den ”vinst” man gör när huset stiger i pris, men slippa skatten vid husbyte. Skattesystemet skulle varken uppmuntra eller bestraffa husbyten.

Förslaget kan vara svårgenomförbart, men regeringen bör ta en titt på samtliga alternativ. För övrigt gäller det inte bara fastighetsskatten utan även hela skattesystemet i övrigt. Under de två decennier som gått sedan den senaste större skattereformen har många undantag och särfall hunnit uppkomma. Systemet har blivit mindre symmetriskt och mindre överblickbart.

Det är dags för en övergripande och blocköverskridande skattereform som gäller också på lång sikt.

Erik Hultgren,Centerpressens Nyhetsbyrå

erik.i.hultgren@gmail.com

Mer läsning

Annons