Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hälsingsk kronologi

/
  • Brudkrona med tillhörande brudbälte från Norrbo kyrka, tillverkat på 1700-talet.
  • Brudkrona från Hudiksvalls kyrka, tillverkad före 1885.Foto: Josefin Engström
  • Brudkrona med tillhörande brudbälte från Norrbo kyrka, tillverkat på 1700-talet.
  • Brudkrona från Hudiksvalls kyrka, tillverkad före 1885.Foto: Josefin Engström
  • Brudkrona från Hudiksvalls kyrka, tillverkad före 1885.Foto: Josefin Engström
  • Brudkrona från Enångers kyrka, tillverkad 1752.Foto: Malin Palm
  • Lars Nylander, antikvarie vid Hälsinglands museum.Foto: Daniel Nilsson
  • Carl Johan och Jenny Westring gifte sig på Delsbostämman 2008, när stämman firade 100-årsjubileum. Jenny bar den äldre av de båda brudkronorna från Delsbo kyrka. Bilden är tagen vid dansuppvisningen
  • Stora Bollnäsmadonnan är en medeltida träskulptur av från Haaken Gullessons verkstad. Det var den här typen av kronor som är förebild för kyrkornas gamla  brudkronor.
  • Lilla Bollnäsmadonnan, medeltida träskulptur från Haaken Gullessons verkstad. Visst finns det likhet mellan formen på jungfruns krona och formen på brudkronorna.
  • Lilla Bollnäsmadonnan, medeltida träskulptur från Haaken Gullessons verkstad. Visst finns det likhet mellan formen på jungfruns krona och formen på brudkronorna.
  • Brudkrona från Bollnäs kyrka, daterad 1763.

I Hälsinglands kyrkor finns en skatt av brudkronor. De äldsta är från 1600-talet.

Seden att använda brudkrona uppkom under medeltiden och till att börja med lånade man kronor från kyrkornas Mariaskulpturer.

Annons

Först på 1600-talet började kyrkorna skaffa egna brudkronor, och då med de vackra Mariakronorna som förebild.

– Det måste ha varit stort för dåtidens brudar att få gifta sig i den dyrbara guldkronan, socknens största och vackraste smycke, säger Lars Nylander antikvarie på Hälsinglands museum.

Men även sedan kyrkorna skaffat egna kronor fanns anknytningen till den heliga jungfrun kvar och endast rena och oskuldsfulla brudar fick bära krona.

– I en handbok för kyrkliga ritualer som användes på 1800-talet, står det att bruden inte får ha krona om hon är hävdad (gravid) eller ålderstigen, berättar Lars Nylander.

Brudkronornas koppling till Maria skapade folktro och skrock. Man sa att om bruden var gravid skulle kronan svartna på bröllopet, att vara gravid var en skymf mot kronan.

– Det finns till och med historier om präster som låtit omförgylla kronan efter att det visat sig att bruden var gravid.

Det var status för en bygd att ha en egen krona, en del av de gamla kyrkorna har mer än en. Fram till mitten av 1800-talet bar alla brudar brudkrona, sedan började de gamla allmogetraditionerna lösas upp i och med industrialiseringen.

Hur betydelsefull kronan var visar berättelsen om Pelkens brudkrona i Bjuråker. I oktober 1839 skulle Kerstin, dotter till kyrkvärden Lars Jonssons på Pelkens gård, gifta sig med sin Anders. Oktober var på den här tiden den vanligaste bröllopsmånaden och det var fler par som planerade bröllop. När Lars kom till kyrkan för att boka brudkrona åt Kerstin var socknens båda kronor redan tingade. Då for pappa Lars till Hudiksvall och beställde en egen krona åt sin dotter, och det var en rejäl krona, med en diameter på 14,5 centimeter. Pelkens krona skänktes senare till Bjuråkers församling av Kerstins och Anders dotter Karin och där finns den än i dag.

Lars Nylander uppskattar att det finns drygt 50 gamla brudkronor i Hälsinglands kyrkor, men även ett fåtal som är privatägda. De allra äldsta kronorna är från 1600-talet, men många gjordes om på 1700- och 1800-talet, och trots att de är tillverkade av guldsmeder i Söderhamn och Hudiksvall som tillhörde borgarklassen så har de allmogens fromspråk.

– De dinglande löven är typiska för allmogen och man kan också se att kronorna haft Mariaskulpturernas kronor som förebilder, det är samma typ av kronor.

Brudkronorna användes tillsammans med traditionella bruddräkter och i norra Hälsingland ingick även ett brudbälte i utstyrseln.

Brudkronorna förvarades i en kronbytta, antingen ett laggkärl eller en bytta av koppar. När man hittade den värdefulla Skogbonaden 1912 låg den i kronbyttan som skydd kring Skogs brudkrona.

I dag används de gamla brudkronorna väldigt sällan, Lars Nylander tycker det är synd.

– Det är jättesynd, de är så vackra. Hälsinglands brudkronor är en skatt i ordets verkliga bemärkelse, en mängd föremål av guld och silver. Men det kulturhistoriska värdet är ännu högre.

Mer läsning

Annons