Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blind byråkrati utan existensberättigande

/

Annons

Det finns tillfällen då ilskan bubblar ohämmat. Ögonen börjar snurra i sina hålor så jag skulle kunna utklassa vilken seriefigur som helst. Ganska hjälplöst känns det då jag upplever att jag inte kan rikta min förskräckelse över ett sjukt system åt något håll.

Jag sitter med en av de stora kvällstidningarna. Jag läser som Tuula som förlorat sin a-kassa då hon åkte på sin mors begravning. Tuula kunde inte närvara på träffen på arbetsförmedlingen på grund av detta och när hon ringde för att boka om tiden fick hon veta att då skulle a-kassan ryka. Jag kan inte ens föreställa mig den desperation som skulle uppstå hos mig. En älskad har dött. Det är mer än nog för att för en stund leva under press. Men när man vill besöka begravningen, och det vill man, förlorar man sin inkomst. Detta för att arbetsförmedlingen anser att man inte står till arbetsmarknadens förfogande, när man vill lägga en blomma på sin mammas kista.

Behandlingen av Tuula är ett byråkratiproblem, något mänskligheten skaffat sig i modern tid. Någon tänker till, sätter upp regler och dessa klubbas.

För a-kassan är reglerna att du ska stå till arbetsmarknadens förfogande för att få rätt till den ersättning som du varit med och samlat ihop till. Det är helt i sin ordning. Självklart ska man vara aktiv i sitt arbetssökande och dyka upp på möten som kan behövas för avstämning och förvissning om att så sker.

Men vem började med att inte tänka själv? Är det enskilda handläggare som stryper ersättning för att människor spelar innebandy någon gång i veckan, för att de skriver texter på en blogg om att vara arbetslös. Båda exempel på annat som lett till problem med a-kassan.

Vem är det som inte kan stava till flexibilitet? När problemet uppkommer, vad händer med mänskligt bemötande? Har arbetsförmedlingen ingen värdegrund har den heller inget existensberättigande.

Tror någon på allvar att motionsidrottande eller en begravning på riktigt hindrar någon från att söka jobb? Det är inte så på en fläck.

Vill någon intervjua mig lämnar den ett mobilsvar om jag inte är anträffbar. Är detta ett fenomen med lutande plan? Kommer det att gå utför? Kommer arbetssökande som uppbär a-kassa i fortsättningen få lämna sitt eget hus, göra sjukhusbesök eller lämna mobilen utanför medan man sitter och skiter? Kanske inte.

Jag läser artikeln flera gånger eftersom jag själv förespråkar att man ska läsa och tänka till för att utröna om nyheten kan vara vriden, om fakta undanhålls för att få den sanna bilden. Men nej,

Arbetsförmedlingens egen expert Lars-Erik Mellilä säger att Tuulas arbetsförmedling fattat rätt beslut. "Går man på begravning är man förhindrad och då har man inte rätt till ersättning."

Jag älskar att vi har ett system där man försäkrat sig för det inkomstbortfall som kan uppstå mellan jobb. Det är en självklarhet även om systemet gravt försämrats av sittande regering och behöver ses över för att bli bättre och tryggade än idag.

Det här är en pissig pinsamhet i det som tidigare var Välfärdssverige.

 

Mer läsning

Annons