Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bara lite luft emellan

Oavsett vad regeringen föreslår är den ryggmärgsmässiga reflexen från vänsteroppositionen "för lite och för sent".

Annons

Utom när det gäller när regeringen föreslår skattesänkningar. Då är det alltid för mycket och helt fel.

Nu senast har både pengarna till järnvägar och förändringarna i sjukförsäkringssystemet avfärdats med just "för lite och för sent". Det räcker inte.

Håkan Juholts nya mantra är social demokrati. Men när han intervjuades i SVT:s Agenda i söndags visade det sig att det är samma gamla socialdemokrati som förlorade valet.

Han vill ha fastighetsskatt och förmögenhetsskatt, han vill inte ha några bortre parenteser i sjukförsäkringen eller a-kassan, han vill avskaffa Rut-avdraget, och nobbar mer jobbskatteavdrag.

En politik som Mona Sahlin tog avstånd från efter valfiaskot. Nu återkommer samma program igen att döma av vad Juholt hittills sagt. Men i två ord. Social demokrati.

Ett uttryck som han använde ett tjugotal gånger i sitt linjetal på extrakongressen. Social demokrati i två ord står för allt gott, till skillnad från de politiska motståndarnas illvilliga förslag och egoistiska ideologier.

När regeringens järnvägssatsning avfärdades av Juholt kom jag att tänka på en av hans definitioner av social demokrati.

"Social demokrati är när tunnelbanan, bussen och tåget kommer och går i tid", sade han och ifrågasatte avregleringarna och förordade påregleringar.

Social demokrati utan avregleringar är alltså receptet för att få tågen att gå i tid. Verkar aningen lättsinnigt och historielöst.

Avregleringarna inleddes ju under den socialdemokratiska regeringsperioden med Björn Rosengren som näringsminister.

Dessutom var det inte så mycket bättre förr. Om det över huvud taget var bättre.

Under den kompakta socialdemokratiska eran 1969 utnämnde Tage Erlander den gamle lojale S-ombudsmannen Lars Peterson till generaldirektör i det statliga monopolföretaget SJ.

Hans resa blev långt ifrån problemfri. Tågen var ofta försenade. Och resenärerna uppretade. Trots att staten var huvudman och socialdemokratin det statliga monopolets ivrigaste beskyddare.

När de prövade resenärernas klagokör blev för högljudd drog Peterson till med den klassiska repliken: "En tidtabell är att betrakta som ungefärlig. Och vintertid endast som en vag rekommendation grundad på en rent idémässig målsättning."

Ett återförstatligande monopol är knappast någon dunderkur.

Lika lite som att piffa upp det gamla ordet socialdemokrati. Och dela upp det i två. bara lite luft emellan. Och det väger ju lätt…

Mer läsning

Annons