Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Yvonne, den lätt galna

Yvonne Hamiltons föräldrar gav henne många anekdoter att dela med sig av, men de har också förstört hennes barndom. I dag trivs den nyblivna 70-åringen med livet och vännerna i Söderhamn, för evigt påverkad av sina föräldrars val.
– Jag brukar presentera mig som Yvonne, den lätt galna, säger hon.

Annons

Yvonne Hamilton hade en annorlunda uppväxt i Stockholm, med sin rika pappa och sin fattiga mamma.

– Min barndom liknar ingen annans, säger hon.

I dag bor hon i en lägenhet i centrala Söderhamn. På väggarna hänger hennes egen konst i akryl och akvarell. När maken Ulf avled gick det upp för henne att hon inte knutit några kontakter i Söderhamn, och hon blev rädd för att bli en gammal grå tant som bara löste korsord. Tack vare sin dator trivs hon nu bättre med livet.

– Tack vare internet har jag fått vänner som bjuder med mig på saker och jag slipper sitta hemma.

Yvonne driver dessutom en blogg där hon skriver om sina barndomsminnen. Yvonnes mamma Daisy kom från en fattig familj i Visby och arbetade som hemhjälp i huvudstaden. Pappa Arthur kom från en rik släkt med grevar och grevinnor, och han strödde pengar och lyx över modern. Pappan ägde ett filmbolag som hette AB Stockholmfilm och bolaget släppte den utskällda Pensionat paradiset, som ansetts skapat begreppet pilsnerfilm.

– Det var alltid skådespelare på besök hemma hos oss i våningen. Åke Söderblom, Nils Poppe, Tor Modén och Hasse Ekman och många flera. Det röktes ideligen och det var alltid fest, säger Yvonne.

Hon var tvungen att klara sig själv eftersom föräldrarna levde sina liv på Stockholms krogar och vaknade när dottern kom hem från skolan.

– På kvällen var det bara att ta en kudde och lägga sig någonstans där det fanns plats, säger Yvonne.

Pappan ärvde miljonsummor från släkten vilket gjorde att föräldrarnas leverne blev allt vildare.

– Det var inte direkt tal om att äta frukost hemma innan skolan, säger Yvonne.

Hon gick åtta år i folkskola. När hon var fjorton möttes hon av packade kappsäckar i hallen.

– Jag frågade mamma vart de skulle resa. Du ska ut nu, svarade hon. Jag blev utkastad på gatan med väskorna efter.

Yvonne letade upp sin farfars lägenhet på Skeppargatan och presenterade sig som hans sondotter. Yvonnes farmor hade blivit mördad i ett svartsjukedrama många år tidigare, då farfadern och hon var skilda. Yvonne har tagit farmoderns efternamn Hamilton för att hedra kvinnan hon aldrig fick träffa. Nu blev farfadern upprörd av Yvonnes berättelse och ringde föräldrarna, men Yvonne var inte välkommen tillbaka hem.

Barnavårdsnämnden såg till att Yvonne hamnade på ett flickhem mitt emot Nalen i Stockholm, där hon kom att trivas.

– Jag fick rena lakan, något jag aldrig upplevt, och mat flera gånger per dag. Frukost innan skolan var underbart, säger Yvonne.

Yvonne har många minnen från sitt liv. Hon är en känslomänniska som har lätt till både skratt och tårar, och tycker om när det är dans och fest. Men hon dricker helst inte sprit, det har hon fått nog av genom andras drickande. Plötsligt ljuder tonerna av Non, je ne regrette rien med Edith Piaf genom radions högtalare. Samtidigt som Piafs röst fyller hela vardagsrummet stannar Yvonne upp och sluter ögonen. När hon åter öppnar ögonen är de blanka av rörelse.

– Den här låten är så fantastisk. Och jag ångrar heller ingenting i livet, säger Yvonne.

Men det finns saker hon önskar att hon fått göra i sitt liv, och hennes stora sorg är att hon inte fick gå konstskola. Efter de åtta åren i folkskola började hon arbeta i en klädbutik med att städa och hämta kol. Därefter har hon provat många olika slags yrken.

– Jag har haft alla jobb man kan ha utom sophämtare, säger Yvonne.

Vid 65 års ålder hade hon sin första konstutställning.

– Jag hade aldrig haft en tanke på det, jag trodde det bara var utbildade konstnärer som fick ställa ut sin konst, säger Yvonne.

Hennes mamma tog livet av sig vid 27 års ålder, och pappan försökte därefter ta sitt liv upprepade gånger.

Yvonne träffade så småningom en man och gifte sig, paret bosatte sig i Jonskär. Maken Ulf Bååths föräldrar kom från Bollnäs och bodde på Prästnäsgården. När Yvonne var 32 bestämde hon sig för att utbilda sig till fritidspedagog i Uppsala för att slippa, som hon säger, alla "skitjobb".

Nu fyller hon 70 år och födelsedagen firas i Alicante, där hon varit två gånger förut.

– Det är fyra väninnor och en tonåring som åker, säger Yvonne. Tonåringen hon talar om är sig själv. I sinnet är hon inte 70, utan fortfarande en ung tjej.

– Då blir det sång och dans, upp och hoppa kärringar! Inget latande.

Yvonne har precis slutat röka efter att ha varit passiv rökare sedan hon var barn, och sedan själv använt nikotin i 50 år.

– Jag har gett mig den på att jag ska klara det, och det går bra. Jag vill inte vara en rökande mormor, säger hon.