Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Weeping willows om att spela i Bollnäs: "Känns tomt i hjärtat om man inte spelar här"

I snart 20 år har Magnus Carlsons känslosamma stämma förgyllt den svenska musikscenen. Och när han åker ut på turné är Hälsingland ett självklart stopp.- Det känns tomt i hjärtat om man inte spelar här.

En månads intensivt turnerande har Weeping willows precis avverkat. Kulturhuset i Bollnäs är näst sista anhalten innan de får lite andrum. Det är torsdag eftermiddag och Magnus Carlson sitter i en soffa och dricker kaffe i väntan på soundcheck. Turnén har varit lyckad och han ser redan nu fram emot sommarturnén.

Magnus berättar också att han ser fram emot det han gör vid sidan av Weeping willows – inspelningen av Så mycket bättre och konserterna han ska göra med Doug Seegers, countrysångaren han lärde känna när han medverkade i teveprogrammet Jills veranda.

Läs också: Weeping willows och Doug Seegers gör dubbelkonsert i Hudik i sommar

Han berättar även om sin varma relation till Hälsingland.

– När jag ser en turnéplan och märker att Hälsingland inte finns med hajar jag till direkt. Att stanna till här är ett måste. Det är finns en speciell musikkultur i Hälsingland, säger han och minns tillbaka på spelningar som han gjort i Edsbyn, Freluga, Delsbo, Bollnäs och Hudiksvall.

Även om Weeping willows har en lång och framgångsrik karriär bakom sig är Magnus Carlson inte en artist som syns speciellt ofta i mediala sammanhang. Han väljer de med omsorg.

– Det måste vara något som har med musik att göra. Jag är en riktig musiknörd.

Därför menar Magnus att Så mycket bättre kommer passa honom som hand i handsken. Weeping willows föddes ur ett coverband, så att spela andras låtar är han van vid.

– Jag känner mig peppad, säger han.

Läs också: Magnus Carlson klar för Så mycket bättre

När Magnus ska försöka beskriva senaste skivan Tomorrow became today måste han först gå igenom bandets långa karriär för att kunna göra beskrivningen rättvis. Skivan är enligt honom ett resultat av snart tjugo års musikaliskt sökande.

I början av bandets karriär delade de replokal med ett annat känt svenskt popband – Kent. Magnus berättar att Kent-killarna drev sitt band nästan som ett företag, något alla i Weeping willows tyckte var lite fånigt.

– De var strukturerade och hade en plan och ett mål för hur deras karriär skulle se ut. Vi var mer proggiga och brydde oss inte, säger han.

Med tiden märkte Magnus att Kent betade av mål efter mål, medan de själva famlade runt utan att riktigt komma någonvart.

– Runt 2009 var det nära att vi la ner. Bandet fick en slags medelålderskris. Inget kändes riktigt bra, säger Magnus och fortsätter:

– Samtidigt pratades det lite här och där om att jag hade Sveriges bästa sångröst, och då kändes det ju som att vi inte kunde lägga av.

I den vevan frågade Magnus Oasis-basisten Andy Bell om han kunde hjälpa dem att komma på rätt köl igen. Sagt och gjort. Den nästkommande skivan Fear and love producerades av Andy Bell och bandet blev som pånyttfött.

– Efter det var vi som ett blankt papper som jag började fylla i. Vi satte upp mål för vad vi ville uppnå och skaffade oss en långsiktig idé. Skivan vi nyss släppt, och Så mycket bättre är en del i den planen, säger Magnus.

Läs mer: Hemliga artister på Freluga

Men en röd tråd som trots allt alltid funnits där genom bandets snart 20-åriga karriär är det vemodiga, pampiga och hoppfulla. Och den kommer att förbli.

– Hoppet måste finnas med i vår musik. Med åren har jag lärt mig att man kan inte färändra världen med popmusik. Det har historien visat. Skulle det funkat hade Bruce Springsteen redan gjort det för länge sedan. Men musik kan påminna folk om hur saker och ting är, och få dem att må bättre och känna att de är nåt.