Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

W G Sebald bjuder på nya tidsresor

Att läsa W G Sebald är som att för ett par timmar få kliva ut ur den brölande samtidens nervöst anpassliga sensationalism. Bosse K Petterson har läst essäsamlingen Logi på landet

BOKEN

W G SEBALD

Logi på landet

Översättning: Ulrika Wallenström

Bonnier Panache

Det har sagts om denne för tidigt bortgångne författare att han skriver som ett spöke; som om hans texter faktiskt kom från den andra sidan. Låt oss enas om att de hursomhelst förefaller springa ur en helt annan epok.

Samt att man, som alltid, bör vandra långsamt genom Sebalds landskap.

Winfried (ett namn han hatade; föredrog att kallas Max) Georg Sebald föddes 1944 i Bayern, men levde och undervisade från 60-talet i England, fram till sin död i en trafikolycka 2001. Den skönlitterära debuten kom sent och det internationella erkännandet som en av vår tids främsta, hann Sebald bara avnjuta under en handfull år.

Tack vare Hudiksvallsbon Ulrika Wallenströms kongeniala översättningsarbete har vi sedan tidigare tillgång till de hyllade prosaverken Svindel. Känslor, Utvandrade, Saturnus ringar samt Austerlitz, 2011 samlade i en förnämlig volym i Bonniers Panache-serie.

När denna nu kompletteras med essäsamlingen Logi på landet, är det återigen Ulrika Wallenström som anförtrotts den komplicerade uppgiften att omvandla Sebalds långa, vindlande, märkligt undanglidande meningar till svenska.

I Logi på landet möter vi en handfull författarskap som följde Sebald under hela hans vuxna liv. Jean-Jacques Rousseau och Robert Walser må vara bekanta för en svensk läsekrets; Johann Peter Hebel, Eduard Mörike och Gottfried Keller, knappast. Samlingen kompletteras med en essä om författarens vän, bildkonstnären Jan Peter Tripp, samt, från en annan artikelsamling, om Peter Weiss och Vladimir Nabokov.

Gemensamt för de äldre skriftställarna i Logi på landet är, enligt Sebalds inledning, deras förskräckliga uthållighet. Längre in i boken lyfter han, som förklaring till deras storhet – vid sidan av en sällsynt hantverksskicklighet – fram ett mycket långt minne och, möjligen, också en viss brist på tur i kärlek.

Man blir nästan en smula rörd av Sebalds ömsinta lojalitet med sina genomgående tämligen olycksdrabbade föregångare. Det är ju ingen hejd på de tragedier som drabbar exempelvis Rousseau och Walser.

Vid sidan av det smått overkliga, närmast drömlika tillstånd som hans prosa alltid framkallar, är det Sebalds inlevelse och djupa kunskaper om de här författarnas politiska idévärldar som framför allt lyfter texterna.

Möjligen kan följande citat förmedla en glimt av längden, elegansen och den stundom framkikande, stillsamma humorn i Sebalds meningsbyggnationer: "På denna bild, där de här årens vacklan mellan uppbrott och reträtt tydligt märks, ser man församlade i en lampas sken fem unga män i den fantasidräkt som då hade kommit på modet som en upprorisk gest mot överheten: till hälften gammaltysk, till hälften modernt djärv, skjortor med vida ärmar, öppna kragar, renässans-baretter och andra extravaganta mässor, polisonger och hårrufs och de där egendomliga små nickelbrillorna som tydligen i alla tider har varit den konspirativa intelligentians viktigaste kännemärke."

Där satt den.