Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Violinist med hjärtat i Hälsingland

Av en slump började Annika Schönning spela fiol. Idag är hon violinist i Kungliga Filharmonikerna. Fast det bästa hon vet är ändå att slappna av här i Hälsingland tillsammans med sina barn och sin hund Musse.

Annikas liv började i grannstaden Bollnäs. Även fast ingen av hennes föräldrar var musikintresserade började Annika ändå på den kommunala musikskolan i sexårsåldern. Reglerna var att man fick börja med blockflöjt i ettan och sen fortsätta med piano. Av en slump föreslog en lärare att Annika skulle börja med fiol.

– Han tyckte det var smidigare än piano. En fiol är lätt att ta med om man vill spela med andra. Piano tyckte han var så ensamt, säger Annika.

Hon fortsatte spela, enbart för att det var roligt och hade ingen tanke på att bli professionell. Istället ville hon bli veterinär, som hon alltid hade tänkt.

– Jag visste inte ens att det fanns skolor för musik. Jag trodde att de som spelade i orkester bara var duktiga naturligt, säger Annika.

Annika hann gå ett år på gymnasiet innan vändningen kom, i form av ett stipendium från den kommunala musikskolan. Stipendiet berättigade henne till ett internationellt orkesterläger i Umeå.

– Det blev en stor skillnad för mig, att gå från den lilla kammarorkestern på musikskolan till den stora symfoniorkestern, säger Annika.

Hon beskriver det själv som att hon blev frälst. I Umeå träffade hon andra som tyckte det var självklart att det var musiken Annika skulle satsa på. Hon insåg att de hade rätt.

– Så jag kom hem till mina föräldrar och sa att jag var tvungen att ta en paus från gymnasiet, säger Annika.

Hon beskriver det som det modigaste hon gjort. Även om föräldrarna inte var överförtjusta i idén så lät de henne göra som hon ville. För att kunna betala fiollektionerna för en fiolguru i Stockholm, Sven Karpe, så jobbade hon som flöjtlärare, då hon hade kunskaper i tvärflöjt sen yngre år. Efter ett år var det dags att börja studera musik.

– Jag kom in på musikskolan i Falun, som på den tiden hette Kopparbergs läns landstings högre musikskola, säger Annika.

I Falun studerade hon i två år och hon beskriver det som en väldigt rolig tid. De klev upp i ottan och övade till sen kväll.

– Så någon gång mitt på dagen åt vi gröt. Det var alltid gröt eftersom det var billigt, säger Annika och skrattar.

Efter Falun blev det studier på musikhögskolan i Stockholm; först fyra år på musikerlinjen och därpå följde två ytterligare år med avslutande diplomkonserter. Hon frilansade med en stråkkvartett, spenderade ett halvår i Österrike på stipendium och vikarierade i radioorkestern, innan hon slutligen började i Kungliga Filharmonikerna. Där har hon nu varit i drygt tjugofem år. Hon tycker det är fantastiskt kul att spela i orkester och speciellt i just Filharmonikerna.

Eftersom Annika är född i Bollnäs har kopplingen till Hälsingland alltid funnits. När Annikas barn var små spenderade de hela somrar i Härnebo utanför Holmsveden, liksom Annika själv gjort under sin barndom. De älskade att vara där och idén att flytta till Hälsingland permanent började sakta gro. Under ett av besöken i Härnebo åkte de och tittade på prästgården i Mo som var till salu. De fastnade direkt.

– De stora rummen och ljuset som föll in genom fönstren var så vackert, säger Annika.

Hon såg inga problem med att pendla till jobbet i Stockholm. Hennes dåvarande man jobbade hemifrån och kunde sköta markservicen, som hon själv kallar det.

– Det bara måste fungera, tänkte vi, säger Annika.

Sagt och gjort köpte de huset i Mo och flyttade. När livet plötsligt ändrades igen, av familjeskäl, och den stora prästgården måste lämnas, så fanns det inte en tanke på att flytta tillbaka till Stockholm. Annika stortrivdes i Hälsingland och köpte därför ett annat hus vid Florsjön.

– Det är här som är hemma för mig, jag är nog ganska klar med Stockholm på så sätt, säger Annika.

Annika pratar varmt om Hälsingland, hon tycker verkligen om landskapet med dess vackra natur.

– Bara det att man kan höra fåglarna kvittra, säger Annika och jämför med Stockholm där det aldrig är tyst.

I Söderhamn är hon aktiv i musikföreningen Musica Viva, som anordnar konserter och sommarkursen Söderhamnsakademin för musikintresserade ungdomar.

Om inte Annika jobbade i Filharmonikerna skulle hon väldigt gärna vilja undervisa ungdomar. Eftersom hon själv började sin bana i den kommunala musikskolan skulle hon vilja ge tillbaka det och få ösa omsorg och musikalisk kärlek över eleverna.

– Musik är så fantastiskt och välgörande för alla, avslutar Annika.