Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vinner man val på förtroende?

/

Förtroende är något man förtjänar. Det är inte något man får till skänks. Därför är det inte särskilt konstigt att Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin ligger så dåligt till i förtroendemätningarna.
Sahlin har under flera decennier tillhört den svenska politikereliten. Hon blev riksdagsledamot redan 1982, statsråd 1990, partisekreterare 1992 och vice statsminister 1994. Trots alla dessa uppdrag har hon fått väldigt lite gjort.

Annons

Sahlins insats som partiledare följer samma mönster. Förnyelsen av partiet, som utlovades efter valförlusten 2006, tycks gå om intet. Hennes roll som oppositionsledare lämnar också mycket mer att önska. Någon större lagbyggare har hon inte visat sig vara, och än lyser det politiska resultatet av det rödgröna samarbetet med sin frånvaro.

Något mer innehållslöst än söndagens rödgröna valupptakt får man leta efter.

Väljarna är inte dummare än att de ser allt det här. Svenska folket inser att Mona Sahlin inte skulle få mer uträttat som statsminister än vad hon gjort tidigare i sin karriär och nu som partiledare.

Därför saknas också förtroendet för henne. Hon har helt enkelt inte förtjänat det. Och i den mån hon har haft ett förtroende så har hon förbrukat det. En uppfattning som inte bara finns hos väljarkåren, utan även är vida spridd inom hennes parti.

Därför är det inte så konstigt att fler svenskar tror att en S-regering skulle vara sämre än en borgerlig, än tvärtom. Enligt en nygjord mätning av opinionsinstitutet Skop tror 36 procent att en S-regering skulle vara sämre, 30 procent tror att den skulle vara bättre.

På hela taget verkar svenska folket väldigt nöjt med hur alliansen sköter arbetet i regeringen. Hela 61 procent av svenskarna anser att regeringen gör ett mycket bra eller ganska bra jobb. Endast var femte anser att regeringen gör ett dåligt eller ganska dåligt jobb.

Väljarna har kunnat se hur regeringen har agerat ansvarsfullt i samband med finanskrisen. Att den inte har kastat pengar åt höger och vänster eller köpt på sig konkursmässiga billtillverkare.

Nu har marknaden stabiliserat sig. Nu går det att göra satsningar utan att riskera statens ekonomi på ett sådant sätt att man riskerar att behöva lägga i backen. Nu kommer också ytterligare resursförstärkningar från regeringen. Vi har redan sett en del av dem presenteras, och fler kommer att följa fram till att den samlade budgeten för 2010 blir offentlig den 21 september.

Det här visar att regeringen är aktiv, inte passiv som oppositionen påstår. Möjligen försiktig, men det ska man också vara med skattebetalarnas pengar.

Regeringens handlingskraft manifesteras också av att större delen av det program som alliansen gick till val på har genomförts. Enligt en granskning av tidningen Riksdag och Departement var två tredjedelar av vallöftena infriade i början av denna sommar, och då återstår ett drygt år av mandatperioden. Under detta år kommer ytterligare några av de återstående programpunkterna att genomföras. Vilket innebär att alliansen kan stå rakryggad i valrörelsen och visa att de genomfört större delen av den politik som gjorde att väljarna gav dem sitt förtroende.

Den stora frågan är då om man vinner val på att upprätthålla ett gott förtroende? Det hjälper med all sannolikhet till. Men det räcker inte bara att visa på vad man har gjort. Man måste också tydligt visa vad det är man vill göra.

Här har alliansen ett viktigt arbete framför sig.

Mer läsning

Annons