Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vinnare Gangnam Style

I Gangnam-Gu är det bara fint att vinna.

Annons

Jag har försökt med "Här kommer Pippi Långstrump". Utan resultat.

Jag har försökt med massa låtar. Utan resultat.

Nej, 1-åringen vill endast dansa till Gangnam Style.

Hon är i gott sällskap. Över 1,2 miljarder människor har sett den koreanske rapparen PSY monsterhit på videosajten YouTube. Gangnam Style har fått många efterföljningar. Det finns London Style, Eton Style, och Dalarnas Gangnef Style.

Men originalet är alltså koreanskt. Låten handlar om området Gangnamn-Gu i Seoul och är ett raljerande med områdets överklasstil.

Hyrorna i området har på sistone höjts med över 300 procent jämfört med resten av Seoul. Inte på grund av PSY-hiten. Men kanske för att de allra bästa skolorna i Sydkorea, som rent allmänt hyllas för sina goda skolresultat, finns här. Och kanske framförallt de bästa "hagwons" som finns i huvudstaden. Det är privata läxläsningsgårdar dit barnen går efter skolan för att plugga. Det är som en ungdomsgård, men med läxläsning.

För att komma in på universitetet är det ett måste att ha gjort sina år på hagwons efter skolan. Och barnen har ju stenkoll. Ungefär som Tigermammans barn (Tigermammans stridsrop, Brombergs, 2011). Tigermamman, alias professor Amy Chua, väckte uppmärksamhet världen över med sin bok om barnuppfostringsprinciper. I Chuas värld var bara perfektion tillåtet. Tänk Peter Forsbergs tal på Idrottsgalan om att det inte är lika fint att bli nominerad som att vinna. Tigermamman skulle hålla med.

Hagwon-gårdarna i Gangnam är effektiva på att trycka in fakta i barnen. Fritidsaktiviteter som inte är nyttiga är ändå slöseri med tid. Eller? Kanske är det en björntjänst föräldrarna gör, då det viktigaste i det framtida arbetslivet anses vara social kompetens och gruppdynamik. Om man inte ens orkar vara vaken på rasten för att man är så fullproppad av fakta blir det lite tid över att träna på det sociala.

Men lösningen är inte heller att pressa in fler specifika sociala övningar på barnets redan fullproppade schema. Professor Bryan Caplan har skrivit en bok som handlar om att det är mindre jobb än vad många tror att vara förälder. Det för att föräldrapåverkan bara påverkar barnen på marginalen, och försvinner nästan helt när barnen blir vuxna.

Att barnen inte ägnar hela dagarna åt att träna pianoskalor och räkna matematik behöver alltså inte ge oss föräldrar dåligt samvete. Det löser sig oavsett.

Men om Tigermamman har rätt. Om det bara är fakta och perfektion som betyder något. Då kommer vi i väst snabbt se oss slagna av Asien. Då kanske det ändå är bra att ungarna dansar till Gangnam Style dagarna i ända. Vem vet, kanske lär de sig koreanska på köpet.

Mer läsning

Annons