Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilka är egentligen verklighetens folk?

/

Ingen partiledare har rätten att säga att man representerar verklighetens folk.

Annons

Allra minst när man representerar ett parti som i opinionsmätningarna visat sig i dag ha 4,3 procent av väljarstödet. Så ser KDs "verklighet" ut, Göran Hägglund.

Kristdemokraternas landstingsgrupp i Gävleborg, fyra män och en kvinna, har berättat på Arbetarbladets debattsida om hur verklighetens folk är. "Det är människor som lever sina liv som folk gör mest. Som tycker det är okej med familj, att arbeta, ta semester, ha fredagsmys och titta på så Så ska det låta på tv".

Huvudkriteriet är alltså att göra som folk gör mest, att ligga så nära ett statistiskt medelvärde som möjligt.

Jag vill dissekera ner deras uttalande i atomer för att förstå vad det är de verkligen säger. Vad betyder "som tycker det är okej med familj"? Ett äckligt vurmande för mamma, pappa, barn igen.

Det är en jättebra konstellation. Precis som alla andra sätt att välja att forma sin familj.

Leva med enbart sina barn, leva med en man, två män eller tre kvinnor kanske. Vad är problemet? Att påstå att verklighetens folk gillar att ta semester är som att säga att verklighetens folk äter mat, vi gör det alla och vi gillar det alla, men några av oss har semester utan att vara homofober.

KDs landstingsgrupp har självklart rätt i att de flesta av oss sysslar med svennebananprylarna, men frågan är vad man gör mer. Enligt samma landstingsgrupp är vanligt folk bekymrade över märkliga teorier om hur livet ska levas.

Det är bra att ni är tydliga med det. Att ni är oroliga över tankar som handlar om att människor fritt ska kunna gå i kjol eller byxor, kort eller långt hår. Det är småaktigt av er att förminska människors längtan efter att få vara sig själva till "märkliga teorier" som låser fast oss i positioner som skaver.

För hos många av de som inte röstar på er finns en längtan efter något mer än det som svennebanannormen erbjuder. En längtan om ett liv som inte handlar om den mjukaste soffan att se på TV och avla äktenskapliga barn i. Att som tjej utbilda sig till brandman kanske. Eller att som kille bli textilslöjdslärare. Utan att bli hånad av släktens machomän.

Vidare vill KD att politiken inte ska detaljstyra människors liv utan dra de stora penseldragen. Detta med föräldraförsäkringen i åtanke.

KD är skiträdda för att män ska behöva ta ett större ansvar av det som borde varit självklart för länge sedan.

Jag hör aldrig KD klaga över att hastigheten på vägarna är hårt reglerad, där önskas inga penseldrag. Men när det gäller att hålla kvinnorna vid spisen genom att vilja att män tar sin del, då kallas det detaljstyrning.

Hur kan barn få en bättre fostran än att se att båda föräldrarna prioriterar att vara med det liv det valt att sätta till jorden? Hur ska vi komma tillrätta med problemet att kvinnor får nöja sig med tunga deltidsjobb dit de kör i lilla familjebilen medan pappan gör karriär, om vi inte gör medvetna förändringar för att underlätta för kvinnor?

Ikväll ska jag tisdagsmysa. Helt utanför KD-normen. Alldeles overklig blir jag då.

 

 

 

Mer läsning

Annons