Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi tänker inte bara på oss själva

/

"Nu är glada julen slut, slut, slut. Julegranen dansas ut, ut, ut."

Ja, riktigt där är vi ännu inte. Vi suger några dagar till på ljus- och feststämningen.

Annons

Efter några mellandagar för andhämtning eller reahysteri, tar vi nya tag för att fira in det nya året och trettondagen innan vi sätter punkt för julen för den här gången.

Ändå har själva höjdpunkten varit. Och tomma kartonger och hopskrynklat julklappspapper har åkt ut till återvinningen.

Några har till och med hunnit byta årets julklappar, medan åtminstone barnen förhoppningsvis ännu inte hunnit tröttna på sina.

Även om många säger sig ha dragit ned på julklappandet, åtminstone vuxna emellan, är julen det stora givandets högtid.

Och inte nog med det. Den är handelns stora högtid då man plockar hem en stor del av årets omsättning.

Trots lågkonjunktur och kris har vi julhandlat för rekordstora drygt 61 miljarder kronor!

Men det är inte bara den privata konsumtionen som slår rekord.

Vi skänker också allt mer till välgörande ändamål.

Och det ideella engagemanget är fortfarande stort, trots att många lever med föreställningen att vi bara tänker på oss själva.

Välgörenhet har länge haft en dålig klang av allmosa över sig. Men handlar inte välgörenhet helt enkelt om att göra väl? Och det kan väl ändå inte vara fel?

Under 2009 har insamlingarna till frivilligorganisationerna i landet ökat och är nu uppe i 5,2 miljarder kronor. Det är nästan lika mycket som året efter tsunamin som man betraktade som ett nästan oslagbart rekord.

Svenskarnas givmildhet ökar alltså trots ökad arbetslöshet och sämre ekonomi.

Men samtidigt med detta har "folket fått skattesänkningar och räntorna har varit rekordlåga, vilket har gjort att många svenskar fått mer pengar i plånboken", säger Erik Zachrison till Dagens industri.

Han är generalsekreterare i Frivilligorganisationernas insamlingsråd, FRII, och konstaterar att det ligger i tiden att ha ett ideellt engagemang.

Privatpersonerna står för 90-95 procent av bidragen, medan företagen står för en tämligen blygsam del av givandet.

Troligen ger det mindre kommersiell utdelning för företagen att skänka stora summor till Rädda Barnen, Unicef eller Cancerfonden jämfört med att skylta på bandylagens tröjor eller hockeylagens sarger och is.

I ljuset av julkommersens 61 miljarder kanske många tycker att 5 miljarder inte är så mycket. Men det är ändå värt att uppmärksamma. Och framför allt att trenden visar på ett ökat givande.

Kanske väljer allt fler rent av att ge bort ett värdebevis på trädplantering, att adoptera en bit regnskog eller ge en gåva till exempelvis Unicef, i stället för att pressa fram någon julklapps- eller födelsedagsidé till en vuxen som redan har allt.

Det skulle vara bra om politikerna också ville uppmuntra trenden att ge genom att införa avdragsrätt för gåvor. Det skulle utan tvekan öka givandet ytterligare. Till glädje för alla som får del av hjälpen.

Trenden med ett ökat givande är värdefull för engagemanget för andra. I synnerhet som det också finns ett stort aktivt ideellt engagemang i exempelvis föreningsliv, kyrkor, idrottsföreningar, nattvandrare och kvinnojourer.

Tre av fyra svenskar är eller har varit ideellt aktiva enligt en nu pågående befolkningsstudie på Ersta Sköndals högskola.

Och det är inte gamla övervintrare från de klassiska folkrörelserna som är mest engagerade just nu. Nej, de mest engagerade är personer mellan 16 och 18 år, och de mellan 30 och 44 år.

Så även om givandets högtid nummer ett, julen, nu snart är slut, fortsätter svenskarnas givande och aktiva ideella engagemang.

Det är något att glädjas åt. Också när julen är slut.

 

 

Mer läsning

Annons