Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi möts i Hälsingland

Inte minst när man arbetar i Kabul ser man att ekonomisk och social utveckling och fred hör ihop, för utan fred blir det ingen utveckling och utan utveckling blir det ingen fred.

Annons

Att handel och industriella och kommersiella aktiviteter är viktiga för fred och välfärd – och tvärtom – ser man också när man studerar vår egen historia. Och övriga Europas. Företagandets betydelse glöms ofta, kanske därför att den är så självklar.

Företagande handlar om möten och om att mötas, om att göra upp i godo, om att skapa "win-win"-lägen, som ju utgör de minsta beståndsdelarna i den fredlig utvecklingen. "Att leva är att mötas" sa till exempel religionsfilosofen Martin Buber. Och man kan tillägga: att mötas är att leva.

man inte bara tar ställning till och förhåller sig till andra, man tvingas även förhålla sig till sig själv – och då gör man kanske erfarenheten att det kan vara svårare att möta sig själv än andra. Lågkonjunktur och recession får inte leda till att vi sluter oss, utan att vi öppnar upp för nya möten. Endast på så sätt kan vi gänga den onda spiralen rätt.

utomlands måste man vara förankrad, geografiskt och intellektuellt lika väl som emotionellt. Ju längre jag jobbat, desto mer har jag insett att det är ens nära släktingar, till exempel ens barn och vad de gör och vilka planer de har, som utgör den kanske viktigaste förankringskomponenten.
Genom möten med släkt och vänner kastar man ankar. Men till förankringen hör även de geografiska bopålarna.
När folk på utrikesdepartementet eller i Kabul frågar mig var i Stockholm jag bor, så svarar jag stolt att jag inte alls bor i Stockholm, utan i Forsa.

I Hälsingland.

Det är inte ofta man får igenkännande rop till svar, men kanske kan man i framtiden få höra "Jaså, Hälsingland? Med världskulturarvet?"

Samma dag som jag kom hem från Kabul för att ha semester, hörde jag att beslutet om hälsingegårdarna ska bli världskulturarv är uppskjutet eftersom det behövs kompletterande information. Att hälsingegården är värd att tillhöra världsarvsgruppen även i formell mening är självklart – men vad händer om den inte hamnar där?
Innebär det att hälsingegårdarna blir mindre värda?
Förstås inte.
De är unika både i teori och praktik och med rätt och klok marknadsföring kommer de att i ökande utsträckning vara de magneter som gör att Hälsingland drar uppmärksamheten till sig och att turister och andra intresserade får en naturlig inkörsport till landskapet.

och designerna Jonas Lust från Nansta, Anders Ädel från Ljusdal och Jöns Månsson från Böle är exempel på "det nordiska ljuset", "the Nordic Light" långt innan detta begrepp uppfanns och de omfattar därför samma anda som Carl Larsson, Carl Malmsten och varför inte Nicodemus Tessin.

Därmed kan man vara förvissad om att hälsingegårdarna också i framtiden kommer att vara mötesplatser, inte bara för hälsingarna själva och andra svenskar, utan även en plats där vi kan bli närmre bekanta med besökare från grannsocknarna Berlin, Peking eller Washington.

...är Sveriges ambassadör i Kabul. Han bor på hälsingegården Oppigårn i Forsa och på semestern kopplar han av med knäckebrödsbak.

Mer läsning

Annons