Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi måste tala om våldtäkten

/

En av veckans mest intressanta debatter handlade om juridik. Om våldtäktsbegreppet. Det hela fick fart när kammaråklagaren Rolf Hillegren i en intervju i Svenska Dagbladet publicerade 14 augusti yttrade följande: ”När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.”

Annons

Ett minst sagt kontroversiellt uttalande som satte fart på debatten om våldtäkt, om rättsprocessen, om brottsoffer och förövare. Hillegren backade senare från sitt uttalande, men lade ut texten ytterligare på området i en debattartikel i Svenska Dagbladet i vilken bland annat följande rader stod att läsa: "Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker."

Efter det debattinlägget konstaterade Rolf Hillegrens chef vid åklagarkammaren City i Stockholm att Hillegren, för allas bäst (inklusive förtroendet för rättsväsendet), inte skulle handlägga några brott som faller in under brottsbalkens 6 kapitel.

Rolf Hillegrens syn på våldtäkten är snäv. Den överensstämmer inte heller med den verklighet där våldtäkten äger rum. Rolf Hillegren kallar våldtäkt utan våld för språklig anomali och en gärning omöjlig att bevisa. Och det är svårt att bevisa en våldtäkt. Men svårt betyder däremot inte omöjligt.

Hillegrens syn på våldtäkten är inte unik och bygger på förlegade stereotyper. Hur brottsoffret förhåller sig till våldtäkten är individuellt. Strategierna för att överleva är många. Vissa blir helt passiva. Andra gör motstånd. Våld krävs inte för att övermanna. Hot, fysisk överlägsenhet i fråga om styrka, utnyttjande av oförmåga att värja sig på grund av exempelvis rädsla, chock, berusning eller handikapp eller en låst ytterdörr kan räcka långt. Det finns många sätt att övermanna på som inte ger några fysisk skador.

Mytbilden om vad en "riktig" våldtäkt är lever kvar i vårt medvetande. Precis som bilden av vad en riktigt våldtäktsman och ett riktigt offer är. Det skadar i sig vår rättsprocess.

Det talas om att rättsäkerheten inte får offras i våldtäktsmål. Att oskyldiga inte skall dömas. Så skall det självfallet också vara. Förhållningssättet till våldtäktsbrottet skall inte skilja sig från andra brott. Men det gör det.

På grund av brottets speciella natur har vårt rättsväsende uppvisat stora brister i sin förmåga att korrekt hantera denna typ av fall. Därmed har vi redan äventyrat rättssäkerheten. Ifråga om våldtäktsbrottet är i dag sannolikheten långt mycket högre att skyldiga frias än att oskyldiga döms. I dag leder endast ett av cirka 15 åtal till en fällande dom när det handlar om våldtäkt. Sverige också fått kritik av FN för att så få av alla fall prövas i domstol.

I fråga om våldtäkt har vi därför redan offrat rättssäkerheten.

En förändrad syn på våldtäkten, bättre utredningar och större samarbete mellan sjukvård, polis och åklagarmyndigheter skulle kunna bidra till att återupprätta den.

 

Mer läsning

Annons