Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi häruppe, dom där nere

Brödet kommer före moralen, och den egna vinstmaximeringen före solidariteten. Bertolt Brechts pjäs Heliga Johanna av Slakthusen är som ett pessimistiskt lärostycke om kapitalismens råa ekonomiska system som gör människan till djur. I lördags hade den premiär hos Folkteatern i Gävle.

Annons

Det är kris i köttbranschen i Chicago i slutet av 1920-talet. Köttkonserverna översvämmar marknaden, slakthusägarna stänger sina fabriker och arbetarna blir utan lön och mat. Parallellerna till dagens industriella kris är lätta att dra, när kravet på vinstmaximering gör att produktionen flyttas till det land där arbetskraften är billigast.

Scenen har omvandlats till ett modernt kontor med glasväggar, vattenautomat, dokumentförstörare och en grå heltäckningsmatta. Grå är också kostymerna som företagsledare och börsmäklare bär. Köttkungen Pierpont Mauler är den som kontrollerar köttmarknaden och ser till att alla andra drabbas före han själv. Men även han är en bricka i kapitalismens spel och mår allt sämre när han inser effekterna av sina beslut.

Det är roligt att se Arabella Lyons ta plats i en stor roll på Folkteatern, hon är en trovärdig Mauler både som maktfullkomlig kapitalist och när samvetet gnager. Vid sin sida har hon den slemme börsmäklaren Sullivan Slift, spelad av Björn Johansson, som kniper många skrattpoäng med sin mästerliga kroppskontroll. Brechts pjäs har bantats från över 25 roller till kanske hälften, och de sex skådespelarna går skickligt i och ur olika roller, som frälsningssoldater, fattig änka, företagare, facklig ledare och enstaka arbetare.

Till slakthusen kommer frälsningssoldaten Johanna Dark, en efterföljare till Jeanne d´Arc, för att sprida godhetens evangelium. Hon spelas av Alexandra Zetterberg Ehn, som aldrig gör en dålig roll. Men denna gång hamnar hon märkligt nog lite i bakgrunden, hennes färd från naiv trosvisshet och godhetens apostel ner i helvetet kommer i skymundan för det starka spelet i maktens centrum, där börsens siffror skrivs direkt på glasväggarna och kampen gäller vinna eller försvinna. Johanna, som ser godheten var den än finns, nöts ner av bristen av solidaritet i såväl toppen som botten.

Brecht är ju inte känd för pjäser med inlevelse utan vill snarare skapa en distans för att publiken ska tvingas tänka själv över vad pjäsen handlar om. Verfremdungen, distanseringen, blir extra stark genom att vi inte ser dem på botten i denna uppsättning. Den enda enskilda människa från arbetarklassen som träder fram är fru Luckerniddle (Martin Pareto) som i sin nöd tvingas välja tre veckors gratis måltider framför att efterforska vad som hänt hennes man (som dragits ner i köttkvarnen vilket ledningen gör allt för att mörka). Som sagt, bröd kommer före moral.

Jag sitter och imponeras av Folkteaterns skickliga ensemble som dansant och musikaliskt går i och ur roller. Ändå är det ovanligt lite musik för att vara Folkteatern, inga instrument syns på scenen.

Heliga Johanna av Slakthusen är inte en lika tillgänglig föreställning som förra Brechtpjäsen, Den kaukasiska kritcirkeln. Den berör inte känslomässigt på samma sätt, den är mer ordrik än visuell. I stället tar tankarna fart, om vad ord som individens frihet, solidaritet, samhälle och makt betyder. Det är ju valår i år och frågorna högaktuella. Föreställningen, som nu kommer att turnera runt om i länet, är värd en engagerad publik som vågar ta tag i frågorna. Och få några skratt och ord på vägen.