Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi förtjänar en trovärdig opposition

/

Låt oss konstatera att 2011 inte var Socialdemokraternas år.

Annons

Året inleddes i den allmänna turbulens som följde Mona Sahlins avgång. Kriskommissionen arbetade för fullt och Primegate hade just briserat, en härva där socialdemokratiska konsulter fått betalt av Svenskt Näringsliv för att påverka partiet åt dem. Partiledarstriden som pågick bakom stängda dörrar kryddades med knivhugg till både höger och vänster.

Efter partikongressen i mars, där Håkan Juholt valdes till partiledare, tycktes partiet få lite arbetsro. Men strax därefter var det kaos igen, då det stormade kring byten av talespersoner samtidigt som några stukade egon passade på att gråta ut i tidningarna.

Och mitt i detta blev det 22 juli, en dag som fick allt övrigt att framstå som bagateller. 69 stycken ungdomar, medlemmar i den norska motsvarigheten till SSU, dödades av en terrorists kulor på ett fredligt sommarläger. Ungdomarna på Utøya hade engagerat sig i ett politiskt ungdomsförbund och därmed ansåg terroristen Breivik att de utgjorde en fara för samhället. Många av hans offer hade inte ens lämnat tonåren bakom sig.

Den svenska socialdemokratins ledarskikt fortsatte året med kappvändande i en rad frågor och budgetstrulade som grädde på moset. Direkt efter att höstbudgeten presenterats följde nyheten om Juholts hyresstrul och det mediedrev som då startade pågår i viss mån fortfarande.

Formellt sett gjorde Håkan Juholt inget fel när han fick ersättning för den lägenhet som han delar med sambon. Reglerna var otydliga och flera liknande fall har uppdagats i andra partier. Dessutom har han betalat tillbaka pengarna. Men inget av det där spelar någon roll, eftersom det moraliskt sett är helt åt skogen. Girighet är något som inte förvånar när det uppdagas hos en borgare, men som alls inte klär en socialdemokratisk ledare.

Hyresskandalen förstärkte en dålig trend där det socialdemokratiska partiet föll fritt i opinionsmätningarna.

Juholt avslutade året med en turné i sosse-Sverige för att be om förlåtelse och uppmuntra gräsrötterna. Det måste man ge honom, att Juholt kan tala på ett sätt som glädjer och blidkar de flesta partimedlemmar. Problemet är väl att man inte vinner några val genom att enbart tilltala sina egna partimedlemmar…

Medan allt detta pågår så förs det en politik som normaliserar dagens massarbetslöshet, förminskar miljöfrågornas betydelse och ökar klyftor mellan människor med en imponerande hastighet. Vi är många som tror att ett samhälle med små klyftor är bäst för oss alla i längden. Och vi längtar efter ett trovärdigt alternativ som presenterar egna lösningar på samhällets problem och vågar visa på bristerna i borgarnas världsbild.

Håkan Juholt kan säga att ett annat Sverige är möjligt hur många gånger som helst, men det blir värt något först när han också visar detta genom att lägga konkreta politiska förslag och stå fast vid dem. Sverige förtjänar en stark socialdemokratisk opposition och det torde finnas alla förutsättningar för en sådan. Socialdemokraterna är det största partiet i riksdagen. De är med och styr i hälften av landets landsting, regioner och 290 kommuner. Därigenom har partiet goda möjligheter att visa på vad det är som kännetecknar ett socialdemokratiskt styre.

2011 var verkligen inte Socialdemokraternas år och 2012 är därför högst välkommet.

Mer läsning

Annons