Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi behöver en tandvårdsreform värdig namnet

/

Visa mig dina tänder och jag ska säga dig vilken din socioekonomiska status är. Tyvärr är detta åter igen en verklighet i Sverige, att vår tandhälsa utgör en klassmarkör, där de som har råd går till tandläkaren och kan uppvisa ett bländande leende och de som inte några pengar har avstår.

Annons

Under förra året konsumerade vi tandvård för 14 miljarder kronor rapporterade Ekot igår. Fem miljarder av den kostnaden betalade staten, i form av tandvårdsstöd. Vilket dock var 1,7 miljarder mindre än budgeterat för 2011. 

Att det blev så handlar inte om att vår tandhälsa blivit bättre. I stället säger Försäkringskassan att en delförklaring till det outnyttjade utrymmet på 1,7 miljarder kronor handlar om att det råder lågkonjunktur och vi därför inte går till tandläkaren på grund av detta.

Ett annat sätt att formulera det hela på är att många inte anser sig ha råd att gå till tandläkaren. 

I Sverige har vi idag ett tandvårdsbidrag. Tidigare hade vi en reglerad marknad. 

På många sätt är avregleringen av tandvården och den fria prissättningen som infördes 1999 en av de mest misslyckade reformer som genomförts under de senaste två decennierna. 

Tanken var, som vid alla avregleringar, att den fria konkurrensen skulle pressa priserna och ge patienterna billigare tandvård. Så blev det inte.

Tandvården blev i stället dyrare. Mycket dyrare till och med. 

Det är också därför vi idag har tandvårdscheckar och högkostnadsskydd som träder in vid tandvårdskostnader över 3 000, för att våra politiker försökt mildra effekterna av denna i grunden misslyckade avregleringen. 

Men för många människor finns inte möjlighet att betala vård upp till 3 000 kronor. Det är, i en begränsad budget, en mycket tung kostnad att bära för den enskilde.

Och därför kan vi idag se att många, inte minst unga och ensamstående, avstår från tandvård. 

Våra tänder räknas inte som en del av kroppen ur försäkringssynpunkt. Det utgör för väldigt många människor idag ett väldigt stort problem. Ett problem som gör tandhälsa och möjligheten att ombesörja denna till en tydlig klassfråga.    

En tandvårdsreform värdig namnet är en kostsam affär i mångmiljardklassen. Men det är också en reform som en välfärdsstat borde ha råd med.

För det finns egentligen inget rimligt skäl till varför våra tänder inte skall räknas som en del av kroppen. Mer än just på grund av kostnaderna. Och det faktum att tandvård politiskt inte ges samma status som annan vård. Trots att tandvård är sjukvård.  

I fattigsverige räckte det med ett leende för att avgöra en människas socioekonomiska status.  

Tyvärr är vi inte rikare idag. 

Därför borde också en tandvårdsreform vara en självklar prioritering för Socialdemokraterna och ett vallöfte 2014. 

Mer läsning

Annons