Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Verklighetsnära och lekfull Länskonst i Söderhamn

Har det figurativa måleriet återerövrat sin position i samtidskonsten? Det svar som levereras från länskonstutställningen på Kvarnen i Söderhamn är ganska entydigt. En lekfull, föreställande och mycket tillgänglig tolkning av den undflyende verkligheten har ersatt det postmoderna tvivlet och de mest relativa sanningarna. Åtminstone här, och med hyggligt slutresultat. På lördag invigs utställningen.

Det starkaste intrycket är faktiskt humorn, i bästa fall kan den tolkas som en pendang till det moderna, den ironiska glimten i kombination med kunnandet. Teknikerna varierar, den textila duken är nog det vanligaste underlaget, men här finns också foto, skulptur, akvarell, tusch och screentryck. Och så den märkliga limtubsteknik med vilken Thomas Olsson framställer sina grafiskt tydliga och mycket säregna bilder. Mest subtilt i ett porträtt på grå väv, en bild som inte framkallas förrän ljuset faller i en viss vinkel och då ger djup och liv med skimrande grafisk effekt.

Två våningar och knappt sextio verk, 31 deltagande konstnärer av 60 anmälda. En jury bestående av Sanna Wikström och Johan Ågren. En stämning som håller samman, i stark kontrast till den svåröverskådliga formrelativism som länge varit förhärskande. Världen som sakförhållande, inte så tydligt politisk i konturerna, med några få undantag, desto tydligare i personligheter som förhåller sig avslappnat och tryggt till tradition och kunskap.

Det digitalt behandlade fotot hos Jean Thorén förvillar ögat, men det mesta är faktiskt vad det ger sig ut för att vara. Som Åke Perssons utdragna kroppar, mitt inne i sitt samtal, Anna Nyberg Pudelzons vakande hundar (rävar?) inne i motsatsen till samtal. Hon är förresten Länskonststipendiat för året. Mats Gunnar Lundgrens muntra benrangel blinkar i sin spökbåt till Mårten Anderssons mer idylliska drömmar. Och idyllen i Mats Qvarnströms Röjningen är inte fullt så oanfrätt som en hastig blick låter en tro.

Emelie Markgren lånar den medeltida Anna-själv-tredje skulpturen och frigör den från sin kristna ikonografi till tre separata kvinnoporträtt. Amanda Kroons bisarra och små porslinsskulpturer har också medeltidskänsla, ett bestiarium av okända varelser, människa och djur, djur med huvuden i bägge ändar, blanka och skrämmande. Hon är konstskolans stipendiat från Gävle.

Jag ser Gunnar Greibers ande bak Anders Lundins naiva färgexplosioner och Gunnar von Gegerfeldts stränga geometri återvända i Ylva Strands Maltfabriken, en oväntad estetisk hyllning till en industrioptimism som inte längre existerar.

En del är okomplicerat dekorativt. Som Peter Blanks milda kubism med en stol vilande i färgprismor, eller Ingrid Strages entrebild Den blå trädgården, ganska storartade hyllningar till det vackra.

Mer komplicerad är då skönheten hos de två yngrestipendiaterna, Ivan och Simon, två unga män från Syrien som av krig och säkerhet måste måla under pseudonym. Akvareller i traditionellt kunnande, blommor i krus och en svensk varningsskylt framför bryggan, kanske den mest politiska av årets bilder, tagen i sin samtida kontext.

Följande konstnärer deltar i utställningen, förutom de redan nämnda: Karin Öst, Judy Doolan-Kjellin, Margareta Gisselson, Pamela Törn Skoglund, Marianne Aall, Hjördis J Becker, Karin Lundwall, Lars Richardsson, Carina Rist, Gunnel Hedenstedt, Åsa Forsman, Elisabeth Lundwall, Lisbeth Wahlberg, Lars-Ola Jonsson, Birgitta Gidlund och Ewa Szamborska.