Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem vågar stå upp mot Kina?

/

Om man blir dömd till tre års straffarbete. Men omedelbart får strafftiden halverad och dessutom straffet omvandlat till husarrest. Bör man inte vara tacksam då?
Kanske. Om straffet bygger på ett faktiskt lagbrott för vilket man fått en rättvis prövning i en rättsäker domstol. Men så är inte fallet för Aung San Suu Kyi.

Annons

Hon skulle besöka sin sjuka mamma. Men när Aung San Suu Kyi 1988 anlände till Burma och fick se hur militärjuntan mötte studenternas protester för demokrati med våld, och där flera demonstranter dödades. Det här fick henne att ansluta sig till protesterna och deklarera att "som min fars dotter kan jag inte stå likgiltig",

Och hennes far, Aung San, var inte vem som helst. Han var frihetskämpen som ledde Burmas själständighetskamp mot britterna under kolonialtiden, men som mördades strax före landets självständighet. En man som är respekterad i hela landet, av såväl militärer som demokratiförespråkare.

Protesterna resulterade i att Burmas dåvarande president Sein Lwin avgick och löften om fria val ställdes ut. Ett löfte som skulle visa sig inte vara mycket värt.

Aung San Suu Kyi blev snabbt en mäktig ledare för demokratirörelsen. Allt för mäktig ansåg militärjuntan som i juli 1989 satte henne, och andra höga företrädare för hennes parti NLD, i husarrest. Trots detta vann NLD påföljande vår 392 av de 485 platserna i det utlovade parlamentsvalet. Ett resultat som inte passade militärjuntan, och som därför inte godkändes.

Av de 20 år som har passerat sedan dess har Aung San Suu Kyi tvingats att tillbringa 14 av dem i husarrest. Trots detta, och kanske på sitt sätt just därför, har hon varit den enande symbolen för den burmesiska kampen för demokrati och frihet. Och har därmed också fortsatt att vara ett stort hot mot den styrande militärjuntan.

Därmed kom också den senaste rättsprocessen mot Aung San Suu Kyi lägligt. Innan den förvirrade amerikanen simmade över sjön till hennes hus var tiden för den då rådande husarresten på väg att ta slut.

Men militärjuntan gjorde bedömningen att sända henne till straffarbete skulle riskera att orsaka allt för stor kritik, både från omvärlden och internt i Burma, därför benådade man henne och omvandlade straffet till ytterligare ett och ett halvt år i husarrest.

På så sätt hoppas juntan slippa den mest omfattande kritiken samtidigt som man uppnår det främsta syftet, nämligen att hålla Aung San Suu Kyi borta från de parlamentsval som juntan har lovat ska hållas nästa år.

Men det finns ingen som helst anledning för omvärlden att mildra sin kritik. Tvärtom. Därför är det bra och riktigt att EU skärper sanktionerna.

Fast tyvärr spelar det inte så stor roll, eftersom inte alla väljer att dra åt tumskruvarna. Kina är inte intresserad av att Burma utvecklar demokrati och frihet. Och det är framför allt Kina som har möjlighet att åstadkomma en sådan utveckling.

Så om inte omvärlden riktar sin udd mot Kina och tvingar landet att agera riskerar det burmesiska folket att få fortsätta att leva under förtryck en avsevärd framtid framöver. Men vem vågar sig på att stå upp mot Kina?

Mer läsning

Annons