Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem tillhör Jerusalem?

/

Gunnar Olofsson: Vem har egentligen rätt att bo i Jerusalem? En person från Ryssland, Amerika eller Nya Zeeland, vars mormor var judisk – och som fått lust att flytta till Israel? En palestinier född och uppvuxen i Jerusalem, som varit borta från sin stad några år?  

Annons

Enligt nuvarande israelisk lag har varje jude, var som helst i världen, rätt att immigrera i Israel och få fullt medborgarskap. En del av de nyanlända hamnar också i olagliga bosättningar på ockuperad palestinsk mark, där de belönas med ekonomiska förmåner av den israeliska regimen. En judisk israel i Jerusalem kan också lämna landet för kortare eller längre tid, och sedan återkomma utan att förlora några rättigheter.

Samtidigt har de palestinier som fördrevs i samband med den etniska rensningen vid Israels bildande 1948, berövats alla möjligheter att återvända. Och de palestinier som är födda och uppvuxna i Jerusalem, i familjer som bott i generationer i staden, har bara "uppehållstillstånd" som när som helst kan dras in – bland annat om man stannar borta från staden för länge för studier och annat. Hittills har omkring 14.000 palestinier på detta sätt förlorat sin rätt att bo i sin egen stad.

Enligt FN:s delningsplan för Palestina 1947 skulle Jerusalem – centrum och helig stad för de tre världsreligionerna judendom, kristendom och islam – ställas under internationell övervakning. Senare FN-resolutioner har fastslagit att Jerusalem skall vara huvudstad för både Israel och Palestina. Samtidigt har Israel förklarat Jerusalem för sin odelbara huvudstad för evigt, och genomför en mycket målmedveten politik att judifiera den östra, palestinska, delen av staden – något som sker med hjälp av konfiskering av palestinsk egendom, förstörelse av hus och icke-judiskt kulturarv och, således, indragna tillstånd för palestinier att vistas i staden.

Kanske följdriktigt har också Israels mycket prestigefyllda Pris för livslång gärning i år tilldelats bosättaren och aktivisten David Be´eri för hans insatser att åstadkomma en judisk majoritet i Jerusalem. Be´eri, som 2010 gjorde sig känd genom att med sin bil köra över och skada två stenkastande palestinska ungdomar, har av utbildningsminister Naftali Bennett hyllats som en av de främsta byggarna av Jerusalem i modern tid, och priset kommer när Israel i år firar 50-årsjubileet av sin erövring av staden.

Be´eris organisation, Ir David (Davids stad), har genom olika manipulationer, som att leta fram gamla dokument för att "bevisa" judiskt ägande av viss egendom, tillskansat sig palestinska hem och drivit invånarna på flykten. Marken har sedan, i samarbete med Judiska Nationalfonden – som aldrig hyr ut till andra än judar - hyrts ut till olagliga bosättare. En nationalpark strax söder om Gamla staden har rustats upp till monument över judisk närvaro och kultur.

Så, vem tillhör Jerusalem? Vad händer när den här processen är fullbordad? En fråga som borde oroa vår kulturminister och, inte minst, kristna trosutövare i vårt land, som nu riskerar att se det kristna kulturarvet undan för undan trängas bort i det Heliga landet. Men bryr man sig – egentligen?

Gunnar Olofsson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons