Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem ska slå sig för bröstet?

Alliansen är förbi oppositionen i DN/Synnovates väljarunderökning för första gången sedan 2006. Och moderaterna ökar med tre procentenheter.

Annons

Men varken alliansen eller moderaterna har någon anledning att slå sig för bröstet. Så skulle i varje fall kommentaren kunna låta.

Det händer nämligen rätt ofta att politiker slår sig för bröstet.

Nyligen skrev exempelvis socialdemokraternas talesperson i kulturfrågor, Leif Pagrotsky, att finansminister Anders Borg inte har någon anledning "att slå sig för bröstet och skryta".

Och Leif Pagrotsky är inte ensam om att använda det uttrycket. Det är ett rätt vanligt. Inte bara bland politiker förresten.

Vem har inte hört eller sagt att "du ska inte slå dig för bröstet"? Tro inte att du är något.

Det handlar alltid om någon annan. Ingen säger det om sig själv.

Och det är knappast någon komplimang.

Men vad gör egentligen den som slår sig för bröstet?

I vårt vanliga nutida språkbruk är det liktydigt med att framhäva sig själv och skryta.

Men ursprungligen var det faktiskt precis tvärt om!

Det var ett uttryck för djup förtvivlan, nästan självförakt.

Som så många andra talesätt kommer uttrycket att slå sig själv för bröstet från bibeln.

I evangelisten Lukas 18:e kapitel berättar Jesus en liknelse om en tullindrivare, eller publikan som det stod förr, och en farisé.

Tullindrivaren betraktades som en föraktad medlöpare med ockupationsmakten. Och farisén ansågs vara en självsäker överklassare, både religiöst och socialt.

När de kom in i templet stegade farisén självsäkert längst fram och skröt med att han inte var som alla andra.

Allra minst som tullindrivaren som stod innanför dörren med nedslagen blick. Han slog sig för bröstet i sin förtvivlan och sitt självförakt.

Den som slog sig för bröstet var den som var förtvivlad och kuvad. Inte den skrytsamme.

Alltså långt från dagen betydelse.

Så var det en gång i tiden. Men någon stans på vägen har betydelsen förändrats.

I Nationalencyklopedins ordbok finns inte ens den ursprungliga betydelsen med.

Där finns bara en betydelse.

Att slå sig för sitt bröst betyder nämligen att "vara överdrivet belåten med sig själv".

Så det är väl det som gäller.

Men jag kan ändå inte låta bli att undra hur det gamla uttrycket kunde få en helt motsatt betydelse. När och varför?

Kanske någon läsare som vet.

Mer läsning

Annons