Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vem får berätta om Hälsingland?

Det handlade mer om bristen på en gemensam berättelse om Hälsingland än om hälsingegårdarna när etnologen Owe Ronström och författaren Po Tidholm reflekterade över vem som har rätt att skapa historia.

Annons

Samtalskvällen i Bollnäs kulturhus var den första i en serie på tre där Gävle och Sandviken står på tur. Hälsinglands museum, Arkiv Gävleborg och Länsmuseet står bakom.

Jag skulle tro att det blir tre väldigt olika samtal. Hälsingland med sin splittrade självbild och avsaknad av centralort ger en ingång, Gävle som gärna vill vara länscentra en annan, och så bruksorten Sandviken med järnbruk som kulturarv en helt annan.

Owe Ronström, professor i etnologi i Visby, inledde med att beskriva Gotlands omvandling i och med världsarvet Hansestaden Visby. Han är roande och drastisk i sin berättelse om hur skickliga inflyttade entreprenörer lyckades ta makten över berättelsen och omskapade småstaden Visby till en fejkad medeltidsikon.

Utvecklingen på Gotland ligger väldigt långt från Hälsingland, konstaterade Po Tidholm, Trönö, författare och debattör. Det mest kännetecknande för Hälsingland är snarast invånare som inte är överens om någonting. Han till och med efterlyste en berättelse, om än falsk, som den om Visby eller Dalarna. Något att ta spjärn emot.

En stor publik hade samlats på kulturhuset och många ville vara med och samtala om vilka berättelser som finns, som borde finnas och hur Hälsingland ska kunna attrahera besökare med sin natur, kulturarv och vänlighet. Men någon enighet fanns förstås inte heller här.

De senaste åren har berättelserna om Hälsingland styrts av världsarvsprojekt och turistindustri när hälsingegårdarna skulle lanseras internationellt.

Nu är det väldigt tyst om de stolta hälsingebönderna och världsarvets stora gårdar. Kanske är det inte där Hälsinglands framtid ligger. Det är dags att skapa nya berättelser, en myllrande mängd som speglar en region som söker en ny framtid vid sidan av skogen, industrin och jordbruket. Frågan som kan ställas nu är: Hur ska Hälsingland överleva?