Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem bryr sig innan och vem håller ut?

/

För snart en månad sedan skakades Haiti av en jordbävning. Skalvet uppnådde sju på Richterskalan och hade sitt epicentrum i närheten av landets tätbefolkade huvudstad.

Annons

Redan innan detta var Haiti ett sargat land, sedan årtionden plågat av konflikter, korruption och en utbredd fattigdom.

Innan den senaste katastrofen levde 78 procent av befolkningen på under två dollar om dagen. Som ni alla förstår ger det inte särskilt mycket marginaler när en naturkatastrof tar hem, försörjning och släktingar ifrån en.

Den officiella dödssiffran har överskridit 200 000 personer. Hundratusentals är skadade och saknade, enbart i huvudstaden saknar över 600 000 personer tak över huvudet och antalet internflyktingar uppskattas till ungefär en miljon. Alla dessa siffror kan hjälpa en att börja ana vidden av förödelsen.

Nu när de otäcka bilderna rullar på nyheternas bästa sändningstid vill alla vara med och bidra. På tre veckor har svenskarna samlat in 153 miljoner kronor till Haiti.

Just nu spelar det ingen roll vilken bevekelsegrund man har för att vilja skänka pengar. Haitis befolkning kunde antagligen inte bry sig mindre om pengarna som ger dem mat och sjukvård har skänkts av någon som bryr sig om deras situation eller av någon som skänker främst för att få känna sig duktig.

Men i det långa loppet spelar det roll, då lusten för att bekämpa fattigdom och mildra världens elände är rätt liten när det inte är ett så här pass akut läge.

Det ligger något paradoxalt i att vi gärna ger till tillfällig välgörenhet men saknar intresse för att sätta saker i sammanhang. För vem brydde sig om Haiti dagen innan jordbävningen? Vem kommer att bry sig dagen efter att den sista TV-kameran har slocknat?

När man sitter uppkrupen i en mjuk soffa i en varm lägenhet känns det avlägset att en naturkatastrof skulle kunna utplåna allt runt omkring. Men rent teoretiskt finns risken. Dock skulle Sverige i en sådan situation klara av att ta emot hjälpen och få den dit behovet är störst då vi har ett samhälle med infrastruktur och kartläggningar över det mesta.

Det där hade inte Haiti. Ett av världens fattigaste länder utan ordentlig ledning och med svag samhällsstruktur. Ett land som upplevt flera katastrofer på kort tid och regelbundet drabbas av kraftiga oväder samtidigt som skogarna som skulle kunna erbjuda skydd har skövlats.

Med andra ord behövs det långsiktig hjälp för att Haiti ska kunna uppnå en hållbar återuppbyggnad.

Den intressantaste frågan i sammanhanget är vilka som kommer att finnas på Haiti om ett halvår och hjälpa till med denna återuppbyggnad? Vilka länder och organisationer stannar kvar när mediebolagen och de internationella ledarna åker vidare? Kommer Sverige och SIDA att finnas där?

Människor är enkla på så sätt att när vi inte längre kan läsa historierna och se bilderna så glömmer vi. Eller förtränger. Välgörenhetens största svaghet är dess selektiva natur.

De närmaste åren kommer vi troligen få se hur allt fler flyr från klimatkatastrofer och hur konflikter uppstår kring naturresurser som vi idag använder som att de vore oändliga. Hur länge orkar vi bry oss? När kommer TV-bilderna att sluta uppröra?

Och hur många gånger kan vi kraftsamla med 150 miljoner som resultat?

Mer läsning

Annons