Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vegetarianen Jennifer går mot strömmen

Jennifer Fredriksson är inte helt ensam, valet att äta vegetariskt delar hon med andra. Men varje köttfri måltid är ett simtag emot strömmen i ett samhälle där köttkonsumtionen ökat med nästan 50 procent sedan 90-talet.

Annons

Vi står vid grönsaksdisken. Jennifer Fredriksson, 23, känner på en påse avokado. Innehållet är tillräckligt moget och påsen åker ner i matkorgen. Där ligger redan ett antal varor och det ser ut som vilken matkorg som helst. Med ett undantag, den innehåller inte kött.

– Jag har aldrig tyckt om kött, det var en av anledningarna, svarar Jennifer Fredriksson på frågan om varför hon slutade äta kött för ett och ett halvt år sedan.

Tankarna på att helt överge kött hade hon vid det laget redan umgåtts med i flera år. Redan när hon började gymnasiet märkte hon att flera av vännerna valde bort köttet i skolan.

– När man gick in i matsalen såg man att de tog det andra alternativet. Då var det ingen stor grej. Men jag började tänka på att de inte åt kött och varför de inte gjorde det. Man vart väl påverkad, säger Jennifer.

Trots att hon inte själv inte kallade sig vegetarian vid tiden valde hon allt oftare bort köttet under skolluncherna. Men utanför skolmatsalen fanns det oftast inte alternativ, och hon som inte ville ställa till med besvär ansåg att det var enklare att äta kött i bland. Men den inställningen började kännas mer och mer fel. Tillslut tog hon beslutet att helt överge köttet.

– Jag var så less på allt sånt. Så jag bestämde mig bara för att strunta i att äta kött.

Less på vad?

– På köttindustrin, på kött överhuvudtaget. När jag tänkte på det, här sitter jag med en köttbit på tallriken. Den har sprungit omkring och levt. Då kändes det absurt, säger Jennifer Fredriksson.

Just köttindustrin och avsmaken inför den återkommer hon till flera gånger under vårt samtal. Djurtransporter som inte håller måttet. Kycklingar som föds upp på minimala ytor. De enorma arealer som används för att ta fram foder för att kunna göda de djur som till slut hamnar på tallriken.

För att producera ett kilo kött krävs uppemot tio kilo spannmål. I dag används nästan hälften av världens samlade spannmålsproduktion som djurfoder och köttproduktionen beräknas stå för en femtedel planetens samlade växthusgasutsläpp.

Men trots det, och trots att man löper större risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer om man äter rött kött äter vi mer än någonsin. 2013 åt genomsnittsvensken 88 kilo kött (mätt i slaktkroppsvikt, den faktiska siffran är 50-55 kilo) enligt Livsmedelsverket och Jordbruksverket rapporterar Dagens Nyheter. Det är nästan 50 procent mer än man åt i början 90-talet. Går man tillbaka ännu längre, till 1960-talet, har köttkonsumtionen ökat med drygt 70 procent.

En dyster utveckling konstaterar Jennifer Fredriksson som trots detta kan se vissa ljusglimtar. Medvetenheten har ökat, och vegetarisk kost är inte längre ett lika främmande inslag som det kanske tidigare var.

– Folk pratar om det på ett annat sätt i dag, i alla fall har jag tänkt på det. Sen finns det till exempel skolor som infört köttfria dagar en dag i vecka. Det är ett bra sätt att visa att det inte behövs kött, säger Jennifer Fredriksson.

Men en sådan process tar tid. Det visar inte minst debatten som köttfria skolluncher vållat. Jennifer Fredriksson tänker på en kväll framför teven när hon tillsammans med pappan såg ett nyhetsinslag där det såldes korv utanför skolan på en köttfri dag. En av de intervjuade motiverade beslutet med att skolan berövat honom möjligheten att få i sig protein.

– Då blev vi så förbannade. Att folk inte vet bättre. Man tror att skolorna inför detta för att jävlas, säger hon och fortsätter.

– Protein finns även i vegetarisk mat.

Om folk skulle våga erkänna för sig vilken inverkan deras köttkonsumtion har men också bli mer informerade om att det vegetariska alternativet i många fall är nyttigare skulle mycket vara vunnet tror Jennifer Fredriksson. Om hon fått bestämma hade inte alla slutat äta kött, men hon hade gärna sett att den minskat.

Tillbaka vid grönsaksdisken. Där träffar hon på en vän och de gör planer för helgen. När vännen har gått berättar Jennifer.

– Hon är vegan och har varit det i flera år. Hon blev vegetarian redan när hon var tio år. Det är häftigt.

Varför då?

– Det är häftigt att man bestämmer sig så ung. Barn är ju ombytliga men hon har hållit fast. Samtidigt tror jag många barn har såna tankar, för det handlar om djur och man vill inte ska dö.

Ångrar du själv att du inte blev vegetarian så tidigt?

– Ja det är det enda jag ångrar med det här beslutet, att jag inte tog det tidigare, säger Jennifer Fredriksson.