Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Thorbjörn Fälldin är död

Thorbjörn Fälldin, Sveriges statsminister 1976-1982 och en av svensk politisks största under 1900-talet, är död.

Annons

Den ångermanländske fårbonden kommer inte att gå till historien som en av våra stora statsministrar sett till den genomförda politiken. I jämförelse med både tidigare och senare ministärer var reformtakten inte särdeles hög och övergången mellan 70- och 80-tal präglades av lågkonjunktur och stigande arbetslöshet. Fälldins tid i Rosenbad upptogs dessutom till stor del av att försöka hålla ihop en regeringsovan trepartikoalition som sprack, återkom och sprack igen.

Fälldins Centerparti, som 1973 nådde rekordnoteringen 25,1 procent i riksdagsvalet, var nere på 15,5 procent när Thorbjörn Fälldin tvingades lämna in sin sista avskedsansökan som statsminister efter valet 1982. Efter valet 1985 – där Centerpartiet sjönk till 12,4 – meddelade Centerpartiets valberedning att Thorbjörn Fälldin inte skulle nomineras till en ny period som partiledare. Fälldin tog konsekvenserna av detta, avgick och återvände hem till gården.

Trots detta – eller kanske tack vare detta – är Thorbjörn Fälldin en av vårt lands stora politiker. Han vågade och ville ta strider, var beredd att ta konsekvenserna av att förlora och var villig att komma tillbaka och kämpa på nytt. Det gör bara riktiga ledare.

Thorbjörn Fälldin kommer att bli mest ihågkommen för att han vågade säga och vågade sätta stopp. Han bröt det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet och visade att det fanns alternativ till det som folk i över 40 år trott varit det ”eviga” regeringspartiet.

Som enskild händelse är nog Thorbjörn Fälldins ”håll gränsen”-order, i samband med att en sovjetisk ubåt i oktober 1981 gick på grund i ett militärt skyddsområde utanför Karlskrona, det som står ut. När det väl gällde som mest tvekade inte Fälldin; hans ledarskap var som starkast närdet behövdes som bäst.

När Centerpartiets valberedning meddelade att man inte hade för avsikt att nominera Fälldin för en ny period som partiledare visade Fälldin återigen ledarskap. Han avgick. Han åkte hem. Och trots att det säkert var frestande att i ord och skrift gå till storms mot partikamrater som svikit och meningsmotståndare som farit med osanningar valde Fälldin en tyst och hedervärd pension. Han använde sitt engagemang och sina kontakter för civilsamhällets och lokalsamhällets bästa – hans insatser för den högre utbildningen i regionen var som bekant ovärderliga – och gjorde det han alltid gjort: Han jobbade på.

Under senare år fick Thorbjörn Fälldin viss upprättelse av de egna. Under de år då Centerpartiet vacklade när det gällde blocktillhörighet, och särskilt under åren då man var ett snällt stödparti till Socialdemokraterna, ville centerpartisterna inte lyfta fram Fälldins insatser. När Maud Olofsson, en nära vän till familjen, blev partiledare i Centerpartietgjorde Fälldin dock lite av en comeback i rampljuset och på senare år hyllades han ofta och mycket av C-företrädare, däribland nuvarande partiledare Annie Lööf.

Välförtjänt, skall tilläggas.

Men knappast något som den före detta statsministern eftersträvade.

Det var inte för att få ära och berömmelse som Fälldinarbetade.

MER OM THORBJÖRN FÄLLDINS DÖDSFALL: Tidigare statsministern Thorbjörn Fälldin är död Thorbjörn Fälldins sista intervjuHär är Thorbjörn Fälldins liv i bilder Klas Leffler: Thorbjörn Fälldin höll gränsen

Anders Rönmark

Mer läsning

Annons