Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vart har plogpinnen tagit vägen?

Nu var det återigen dags för mig att ta en sväng på stan, inhandla lite prylar för att vara redo för den långa mörka tiden som står framför oss.

Annons

 För andra året i rad har jag bestämt mig för att trotsa mörkret laddat med reflexväst, pannlampa och väst till min hund. Jag är ute morgon som kväll, men i år häpnar jag för dem, som är ansvariga för våra vägar.

Förra året köpte jag flera rullar reflextejp eftersom de orange plogpinnarna har rationaliserats bort från vägarna hemma hos mig. Jag gick då från naturpinne till naturpinne och satte en liten, dyr tejpbit (två meter för 50 kronor) några hundra meter åt vartdera hållet från mitt hus. Detta bidrog till en tryggare känsla, när jag var ute med hunden, och dessutom kändes det mysigare och säkrare när jag åkte hem i bil en sen kväll.

I år blev jag nästan lite arg. Jag hade laddat med tejprullar, när jag fick konstatera att naturpinnarna hade halverats. Det är inte alls lika många som i fjol. Nu har jag fått nog. Hur kan det vara så att det i stan finns ett hav av fina orange pinnar (oftast tre, fyra i en klunga)? Jag förstår att plogbilen måste få reda på var refugen finns när det väl är dags för snö men det blir ju aldrig mörkt där under gatubelysningen. Tänk om man kunde tänka om, och markera refugen i Hudiksvall med ”naturpinnar”, medan man ute i bygden återinför de orange plogpinnar så promenerande och åkande skattebetalare kan känna sig trygga.

Kathrin Jacobsen, Bäckmora

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel