Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Världens mest frånstötande kvinna"

Det är marknad i Hudiksvall 1973. Helgen är regnig men det är ändå rätt mycket folk i farten. Mitt på Kotorget står en vagn belamrad av skyltar och bilder: Monkey ape face girl, unbelievable, direct from USA!

År 1834 i en indianstam i norra Mexiko föddes Julia Pastrana, en liten flicka som redan vid födseln avslöjade att hon inte var likt något annat barn. Hela hennes kropp var täckt av hår, som en päls, och hennes tandkött var kraftigt överväxt, vilket gav henne ett onormalt utstående munparti och ett apliknande utseende.

Det sägs att hon vid tre års ålder hittades övergiven ute i skogen. Man kan ana att hon redan från början var utstött och sedd som väldigt annorlunda. Därefter ska hon emellertid ha fört en dräglig tillvaro som tjänsteflicka hos en guvernör, där hon också ska ha fått undervisning i flera olika språk.

När Julia Pastrana kom upp i tonåren togs hon utan att bli tillfrågad till USA för att ställas ut. Tivolivärlden kom så att bli hennes nya hem.

Skäggiga damen, håriga damen. En hybrid mellan människa och apa. Världens mest frånstötande kvinna. I USA och Kanada på 1850-talet drog beskrivningarna av vad som skulle avslöjas om man besökte Julias tält massvis av folk. Och den som drog in dinarerna var Theodore Lent, Julias manager.

Det är ingen underdrift att påstå att Julia var en av den tidens mest kända människor, en riktig kassako. Theodore Lent var inte dummare än att han förstod att skydda sin guldgruva och det gjorde han väl bäst genom att helt sonika gifta sig med henne.

Från USA reste paret 1857 över till Europa och uppståndelsen blev lika stor där, Julia blev legendarisk redan under sin livstid.

Julia Pastrana blev så småningom med barn och 1960 födde hon en son. Men då Julia ska ha varit en liten kvinna – runt 150 centimeter lång – kan det hända att graviditet och förlossning blev för mycket för henne. Hon dog, endast 26 år gammal, i barnsäng och den lille sonen avled bara några dagar efteråt. Han led av samma ärftliga deformitet som sin mor.

Där borde väl berättelsen om hela världens skäggiga dam ha fått ett slut, och minnet av Julia Pastrana hade kunnat bli av ett värdigare slag. På den tiden var hon långt ifrån ensam om att visas upp på tivoli och cirkus som en avvikande varelse – det var ett vanligt folknöje. Men det ovanliga var att Julias karriär som freak fortsatte även efter döden. Maken hittade nämligen på att låta en rysk professor balsamera och stoppa upp hustruns och sonens lik och på så sätt kunde turnerandet fortsätta. Numret ska ha blivit ännu mer populärt med Julia som död, än när hon var i livet.

Den första september 1973. Snart dags för traditionell marknad med Björkmans tivoli i Hudiksvall. Hudiksvalls-Tidningen skrev förstås om de kommande festligheterna. Till en bild med en barbröstad kvinna berättar man att det mest blir det gamla vanliga i nöjesväg, såsom karuseller, karameller och några inslag av barnförbjudet bland annat i form av strippan Lena. I andanom nämns att "den världskända balsamerade Apkvinnan och hennes son kommer att visas upp för hälsingepubliken".

I över 100 år hade Julias döda kropp använts som dragplåster i olika sammanhang, men i Hudiksvall var det nu en handfull personer som reagerade. En av dem var Martin Larsson, då polisinspektör och även ordförande i hälsovårdsnämnden.

– Ja, jag tyckte att det lät makabert att man skulle åka runt och visa upp en död människa som måste ha varit så olycklig i livet.

Martin Larsson har fyllt 97 år, har en lång och innehållsrik karriär som polis och politiker bakom sig. I ärlighetens namn hade han närapå glömt hela historien om apkvinnan. Till rätt nyligen då han stötte ihop med Lennart Ersson, pensionerad reporter som marknadshelgen 1973 gjorde ett av sina första arbetspass på Hälsinge-Kuriren.

De två träffas hemma hos Martin i Hudiksvall för att tillsammans minnas Julia Pastrana och den uppståndelse som skapades kring hennes person.

Det var när annonser om apkvinnans ankomst publicerats som Martin Larsson och dåvarande polismästaren Erik Nilsson bestämde sig för att försöka få stopp på spektaklet. Först vände man sig till tivoliägaren Björkman där man inte var så pigg på att lägga ner showen i första taget, sedan till socialstyrelsen och länsläkaren.

– Men det fanns en lucka i lagen, det gick inte att stoppa på det sättet, säger Martin Larsson.

Den 7 september skriver Hudiksvalls-Tidningen att apkvinnan och hennes son blir ett fall för justitieminister Lennart Geijer. Man vill få stopp på "geschäftet", menar man från hälsovårdsnämndens sida. Man tycker att kvinnan och barnet äntligen ska få gravens ro.

Martin Larsson vet inte riktigt själv varför han var så envis med att gå till botten med fallet Julia.

– Nej, det var väl inte så vanligt att vända sig till justitieministern på den tiden, men det gjorde jag. På något sätt blev jag så berörd av mumiekvinnans öde, så jag skrev ett brev och redogjorde för hela historien och menade att ministern borde stoppa det här osmakliga jippot. Men sedan hörde jag inget mer om det.

Inte heller Lennart Ersson visste vad som hänt efter Martin Larssons brev. Det var först för ett par år sedan när han råkade se ett tv-program som handlade om hur Julia Pastranas mumie hittats på en vind i Linköping som han förstod vilken avgörande roll Martin Larsson haft. Hudiksvall blev nämligen den sista platsen där den mumifierade kvinnan visades upp för pengar.

– Jag tror det tog skruv ordentligt när Martin la in hälsoaspekten på det hela – att man faktiskt åkte runt med ett lik. Och jag ger mig fasen på att det var Björkman själv som slutligen satte stopp för det. Du vet alla skriverier som blev. Och Hudik var man rädd om, det var ett guldägg som tivolit inte ville stöta sig med. Jag tror det hade mycket att göra med att Julia sedan försvann från programmet, säger Lennart Ersson.

Där i soffan i Martin Larssons vardagsrum konstateras det än en gång att Julias liv var tragiskt på så många vis.

– Hon var faktiskt riktigt intelligent, hon kunde ju flera språk. Hon var också en mycket duktig dansös. Showen var upplagd så att hon först kom in som balettdansös och i andra halvan kom hon in mer som en apa och utförde någon slags djurisk dans, berättar Lennart Ersson.

– Hon måste ha mått så väldigt illa, tror Martin Larsson.

– Och att sedan inte ens få värdighet i döden utan tvingas leva vidare som spektakel.

– Hennes kropp förtjänade ett värdigt öde när hennes liv varit så ovärdigt. Vi pratade ett tag om att omhänderta hennes kropp och begrava henne i Hudiksvall, men det hade nog inte varit lagligt, säger Martin Larsson.

Åren efter 1973 var Julia och sonen försvunna och det skulle komma att dröja ända till 1990 innan hon dök upp igen, nu på en sopstation någonstans i Norge. Rettsmedicinsk Institutt i Oslo fick hand om henne och den mumifierade kroppen undersöktes av den svenske läkaren Jan Bondeson.

– Det var en bedrövlig syn, helt utan kläder sånär som på kängorna. Hon saknade också sin ena arm, berättar Jan Bondeson från universitetet i Cardiff, Wales, där han arbetar idag.

Sedan dess har kroppen hållits inlåst medan debatten om vad som ska hända med den stundtals gått livligt till i grannlandet.

Efter år av förhandlingar överlämnades slutligen Julia Pastrana till sitt fäderneland och den 12 februari 2013 hölls begravningsceremonin i Mexiko. I en liten vit kista av trä kunde äntligen Julia Pastranas kropp få evig vila, ifred från omvärldens blickar.