Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför spara på barnen?

Politik är det möjligas konst har någon sagt. Men ibland förefaller det också vara det löjligas konst. Åtminstone för oss som står utanför och försöker förstå politikernas agerande.

Annons

När politikerna i barn- och utbildningsnämnden, BUN, i Bollnäs hade möjlighet att slå vakt om barnens intresse, säger den politiska majoriteten nej.

BUN har ju länge haft problem med ekonomi, huvudsakligen på grund av för stor kostym vad gäller lokalerna och en blödande verksamhet på gymnasiet och Höghammar. Och nämnden skjuter hela tiden smärtsamma beslut på eventuella skolnedläggningar framför sig.

I stället väljer då den politiska majoriteten att skära ned på lärartätheten vilket innebär att undervisningsgrupperna blir större.

Oppositionen ville i stället gå till fullmäktige och redovisa att man inte klarar av hela sparkravet. Det borde majoriteten ha nappat på. En öppning till politisk enighet och en uppgörelse över partigränserna som är nödvändig för en fungerande skolpolitik.

I stället tar majoriteten tagelskjortan på i någon Bror Duktig ambition.

BUN:s ordförande Jan Lahenkorva (S) säger att ”det ingår i vårt uppdrag att fatta beslut som gör att vi håller budget”. Det är i och för sig sant. Men varför helt plötsligt nu? Och om alla partier är överens måste det väl finnas underlag för en omdisponering.

Och vice ordförande Ingrid Hammarberg (FP) tycker att man lika gärna kan lämna sina platser ”om vi inte är beredda att fullfölja vårt uppdrag”.

Uppdraget består inte i att slaviskt följa budget – i så fall skulle BUN-politikerna ha avgått för länge sedan. Att följa budget har inte varit BUN:s bästa gren.

Nej, det övergripande uppdraget är att skapa en skola med barnens bästa för ögonen. Och då duger det inte att öka undervisningsgrupperna och minska lärartätheten.

Mer läsning

Annons