Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför Socialdemokraterna?

Stefan Löfven njuter fortfarande frukterna av att ha tagit över efter Håkan Juholt. Några större debatter har Löfven inte tagit sedan han blev ordförande, och något press på sig att göra det finns inte heller.

Annons

De borgerliga partierna låter honom hållas, vilket inte heller är märkligt eftersom de med påtaglig entusiasm välkomnade Socialdemokraternas val av Löfven till sin ordförande. 

Men förr eller senare kommer Stefan Löfven att prövas som ordförande. Och så här långt tyder allt på att Socialdemokraterna inte lärt sig särskilt mycket av två valförluster. 

Ett nygammalt lag har presenterats.

Ibrahim Baylan är tillbaka i Socialdemokratins innersta som skolpolitisk talesperson. Baylan som partiet fick bära ut tillsammans med Mona Sahlin, som in i det längsta klamrade sig fast vid makten, men som slutligen insåg att om partiordföranden går, går även partisekreteraren.

Särskilt efter att ha snickrat ihop ytterligare en valförlust för sitt parti. 

Beskedet från Socialdemokraternas nya ekonomiskpolitiska talesperson, Magdalena Andersson, har varit att hon ställer sig tveksam till kongressbeslut om en tredelad föräldraförsäkring som i framtiden skall bli individualiserad och att jobbskatteavdragen bör vara kvar.

Det bör även RUT- och ROT-avdragen.

I veckan ställde Stefan Löfven upp i en intervju i Dagens Samhälle. Beskeden har vi hört tidigare. Några "påregleringar" vill han inte se. Vinster i välfärden vill han inte förbjuda. Välfärden är och förblir för Socialdemokraterna uppenbarligen en marknad, dess beståndsdelar branscher och det som en gång var elever, patienter och brukare, de är nu kunder.  

I programmet "Min sanning" fångade Mona Sahlin i veckan med några få meningar kärnproblematiken med dagens Socialdemokrati: "Borgarna har förändrat Sverige. Och då måste vi också ta hänsyn till det när vi formar vår politik." 

"Man måste våga vara lite mer realistisk." 

Men Socialdemokratin lider ingen brist på mod när det kommer till realism.

Vad som saknas är visioner. Socialdemokraterna har varit pragmatiska så det räcker och blir över. Problemet är bara att Socialdemokratisk pragmatism inte vinner några val. 

Socialdemokratin kan inte nöja sig med att vara en förvaltande rörelse.

2006 valde väljarna bort en Socialdemokrati som förvaltade sin egen politik. Att de 2014 skulle välja en Socialdemokrati som tycks avse förvalta en borgerlig politik är knappast troligt. Även om Socialdemokraterna inte tycks ägna detta faktum någon större tankekraft. 

Faktum kvarstår dock; vi röstar inte på förvaltande pragmatiker. Vi röstar på visionärer.

Vad som landade de borgerliga partierna en valseger 2006 var inte ett löfte om att förvalta Socialdemokratisk politik efter en eventuell valseger.

Vad som gjorde dem till demokratins vinnare var visioner och löften om ett annat Sverige. 

Minns därför frågan; varför skall människor rösta på Socialdemokraterna om partiet avser förvalta borgerlig politik efter en valseger 2014? 

De kommande två åren avgör Socialdemokratins framtid i svensk politik. 

Mer läsning

Annons