Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför skäms Mona?

Annons

Vad skäms sosseledaren Mona Sahlin för?

När jag läste DN till frukost om morgonen på EU-valdagen för snart en vecka sedan, fastnade jag för tre helsidesannonser inför valet.

Det var tre starka kvinnor som porträtterades och såg mig rätt i ögonen med uppmaningen att jag borde rösta på deras parti.

Det var folkpartisten Marit Paulsen som gjort det till sitt varumärke att vara tant. Och stå för det. Allvarlig, nykammad, på något sätt både bestämd och vänlig säger hon att en svensk tant tiger inte i Bryssel.

På en annan sida blickade Gudrun Schyman på mig med sina pliriga ögon och charmigt rynkiga ansikte. Leende, nästan skrattande.

Kanske för att hon, den gamla kommunisten, fått en hel miljon till sitt parti från en av vårt lands stora kapitalister. Man kan ju bli glad för mindre.

Och så var det Mona Sahlin. Var det förresten Mona Sahlin? Jo, visst var det Mona. Men hon var ju inte riktigt lik sig.

Kraftigt sminkad, inte en rynka och en hårt retuscherad bild.

Precis som på valaffischen där både hon och EU-kandidaten Marita Ulvskog visade upp sig med nästan bebislen hy.

Och jag undrar, varför vill Mona Sahlin och den så kallade rörelsen visa upp ett annat ansikte än det naturliga?

Duger man inte som man är i rörelsen?

Är det något att skämmas över att man åldras, att man har några rynkor, att ansiktet inte längre är slätt?

I stället verkar ansiktet uttryckslöst och blicken tom och mekanisk? Nästan lite falsk. Åtminstone inte riktigt äkta.

Någon kanske tycker jag gör en höna av en fjäder. Men jag kan ändå inte låta bli att reagera och fundera över vad omgörningen sänder för signaler?

Är det perfekta viktigare än det äkta? Är det viktigare att försöka verka ung och attraktiv än att stå för att man åldras.

Vara mogen med rynkor och allt. Och ändå vara attraktiv och tilldragande. I kraft av sin utstrålning och erfarenhet.

"Skäms inte för att du är människa", skriver poeten Tomas Tranströmer.

Ingen av oss behöver retuscheras. Varken partiledare eller skådisar, hantverkare eller direktörer, lärare eller journalister, unga eller gamla.

"Inom dig öppnar sig valv bakom valv oändligt", fortsätter Tranströmer.

Om vi bara vågar vara oss själva.

Mer läsning

Annons