Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför hörde ingen mig?

/

Varför hörde ingen mig?
Frågan ställdes av en tonåring som äntligen fått uppmärksamhet. Ingen reagerade förrän hon började skära sig själv och bli våldsam mot omgivningen. Ändå hade hon signalerat så länge att något var fel.

Annons

Men ingen hade förstått. Ingen hade agerat.

I varje högstadieklass i landet finns det i genomsnitt tre-fyra elever som har blivit slagna av en förälder eller någon annan vuxen. Slag som inte alltid resulterat i blåmärken och sår. Men varje slag och varje övergrepp har skapat sår och blåmärken i själen.

Igår överlämnade Barnombudsmannen sin årsrapport till regeringen. Det är en omskakande läsning om barn som far illa, vuxna som slår och misshandlar och myndigheter som inte lever upp till sitt ansvar att skydda barnen.

Under de senaste åren har Barnombudsmannen lyssnat systematiskt på barn och unga som lever i utsatta situationer. Många har uttryckt en stor besvikelse över att samhället har reagerat så sent.

Barnombudsmannen Fredrik Malmberg säger att fokus i samtalen med barnen inte i första hand har varit själva våldet, utan vad barnen och ungdomarna tycker har fungerat bra eller dåligt i samhällets stöd. För att få en bild av hur de upplever verkligheten och hur deras upplevelser kan bidra till att identifiera viktiga utmaningar och brister.

"Det handlar om skolpersonal och vårdpersonal som inte agerar när barn signalerar att de far illa hemma. Det handlar om ett rättsväsende som ska skydda barnen, men i stället kan upplevas som långsamt, obegripligt och skrämmande", skriver Malmberg i förordet.

Åklagarväsendet kritiseras för att inte ge barn som utsatts för sexuella övergrepp högsta prioritet. Där finns stora brister när det gäller att hålla tidsgränsen mellan förundersökning och första förhör med barnet och ambitionen att ha en åklagare närvarande vi barnförhören.

Ändå är det utan tvekan socialtjänsten som får den skarpaste kritiken i rapporten. Den har det yttersta ansvaret för att barn växer upp under trygga förhållanden, och ska vara spindeln i nätet som samordnare av samhällets insatser för barn som lever med våld och övergrepp i sin närhet.

"Men i barnens berättelser lyser socialtjänsten oftast med sin totala frånvaro och när den trots allt omnämns framstår den som passiv, fokuserad på de vuxna och ovillig att lyssna", säger rapporten.

För att stärka möjligheterna för barn som upplever våld och övergrepp i nära relationer vill barnombudsmannen reformera socialtjänsten och inrätta en särskild barntjänst i kommunerna. Barnombudsmannen vill också införa obligatorisk kunskap om våld och anmälningsskyldighet i yrken där man möter barn för att vuxna ska bli bättre på att se signaler och ingripa. Dessutom vill man ha en lagstiftning om en tidsgräns för hur lång tid som får förflyta mellan en anmälan och det första förhöret med barnet.

Det är viktiga åtgärder för att förstärka villkoren för utsatta barn och unga.

I avslutningen av rapporten finns också förslag till förändringar från barn och unga som själva upplevt våld i nära relationer. Ställ frågor och bry er, lyssna och respektera, skaffa mer kunskap och bättre rutiner är några av deras råd till vuxenvärlden i allmänhet och myndigheter i synnerhet.

Varför hörde ingen mig? Det undrade tonåringen som ingen lyssnade på.

Glädjande nog lever de allra flesta barn och unga i hem där vuxna lyssnar och bryr sig. Men oroväckande många saknar en trygg och varm vuxenrelation.

Därför finns det all anledning att regeringen tar till sig barnombudsmannens rapport och förslag. Men det räcker inte med lagstiftning och starka och förnuftiga myndighetspersoner.

Barn och unga behöver kloka och engagerade vuxna som bryr sig om både sina egna ungar och andras. Och som stöder och hjälper varandra att lyssna, sätta gränser och vara konsekventa.

Ingen borde behöva ställa den uppgivna frågan om varför ingen vuxen lyssnar eller bryr sig.

Mer läsning

Annons