Tallen var i klass med den tall som står i Hålsjöviken i Norrbo som ingen ens skulle komma på tanken att fälla. Naturintresserade förbipasserande med öga för vackra, ovanliga och skyddsvärda detaljer i naturen har inte kunnat undgå att imponeras och sett trädet som ett självklart objekt att bevara för eftervärden så långt naturen själv tillåter. Vid en avverkning för ett par år sedan befriades tallen från inväxande träd som riskerade att skada grenarna. Därför drogs slutsatsen att såväl markägare som maskinförare insåg dess värde och ville skydda trädet.
För några veckor sedan var det på nytt dags för avverkning i området. Helt utan synlig och begriplig anledning sopades även detta mäktiga och iögonfallande naturminne bort. Att inte trädet utgjorde någon påtaglig fara för omgivningen visar den närmare 70 centimeter kärnfriska snittytan som nu lyser mot förvånade förbipasserande.
Om inte ens markägare eller maskinförare är kunniga nog eller har tillräckligt stort intresse för naturvård för att ta den natur- och kulturhänsyn som skogsvårdslagen kräver ens bredvid allfarvägen, så måste man fråga sig om de över huvud taget bryr sig det minsta när avverkningar sker utom synhåll.
Den så kallade svenska modellen bygger på frihet under ansvar men denna frihet är uppenbarligen fullständigt livsfarlig också för många av skogens levande ting, speciellt för de som är knutna till gamla döda tallar. Därför är det på sin plats att fråga om Skogsstyrelsens biotop- och naturskyddande bildningsuppdrag har tillräcklig effekt för att skogsägare och maskinförare ska ta till sig kunskapen och själva inse värdet av att visa hänsyn och försiktighet när avverkningar sker i närheten av eller i områden med höga naturvärden.
Naturberoende landsbygdsbo
