Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför är det så få kvinnor, Reinfeldt?

/

Moderaterna under Fredrik Reinfeldt må ha förändrats och moderniserats kraftigt. Men när det gäller jämställdheten är man fortfarande samma gamla ”högerparti”.

Annons

Det jämställdhetsbokslut som Moderatkvinnorna tagit fram visar med all önskvärd tydlighet att här har partiet, precis som kvinnorna också skriver, ”mycket att göra”. Från partiledningen och nedåt i hierarkin är det männen som bestämmer, även om det – så att säga – finns grader i helvetet.

Exempel på det sistnämnda utgör såväl partistyrelsen, EU-parlamentet, regeringen och riksdagsgruppen. I dessa organ klarar man med råge den ”skamgräns” för jämställdhet, minst 40 procent för underrepresenterat kön, som brukar användas.

Men så fort man kommer till topposterna, partiledare, partisekreterare, talman, ordförande i riksdagsgruppen och utskottsordföranden, är det uteslutande eller så gott som uteslutande bara män, män och åter män.

Moderaterna är ett av få partier i Sveriges Riksdag som aldrig haft en kvinna som ordförande (för övrigt inte ens en kvinnlig partisekreterare). En skammens skara där man numera faktiskt bara dväljs med ett annat parti, i dessa sammanhang klassiska högerpartiet, Kristdemokraterna. Men där verkar det å andra sidan fortfarande råda en sorts kultur av att ”kvinnan tige i församlingen”.

Dåligt från jämställdhetssynpunkt är det för Moderaterna även i övriga, lägre nivåer i svensk politik. I landsting och regioner är fördelningen 56 mot 44 procent bland vanliga förtroendevalda. Men även där, när man kommer till de högsta befattningarna, blir fördelningen knappt godtagbara 59 mot 41 procent.

På den kommunala nivån är det smått katastrofala 36 procent kvinnor på ledamotsplatser och än värre, knappa 30 procent, när det gäller ordföranden. Allra sämst är fördelningen bland kommunernas allra högsta beslutsfattande, kommunstyrelsens ordförande. Av 90 personer på sådana uppdrag är bara 19 kvinnor. Det är, för att vara exakt, 21,1 procent.

Här bör dock först som sist sägas att det dels är oerhört modigt och starkt av moderatkvinnorna att gå ut med sin redovisning, dels att det inte bara är Moderaterna som har en ”hemläxa” att göra.

För att ta det sistnämnda först så finns det sådana här skevheter även i partier. Enligt senast tillgängliga redovisning från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) var bara 34 procent av de heltidsarvoderade politikerna i kommunerna, kvinnor. Socialdemokraterna liksom Centerpartiet, båda med många kommunstyrelseordföranden, har endast 29 respektive 28 procent kvinnor.

Moderaterna har historiskt sett haft ett tydligt gap mellan manliga och kvinnliga väljare. I senaste valet uppgick det till åtta procentenheter. Om man vill höja den nivån finns det helt uppenbart mycket att göra. Moderatkvinnornas redovisning kommer här väl till pass som väckarklocka.

Centralt har man nu också gått ut med påbud, unikt för Moderaterna, om kvotering inför nästa års val. Tråkigt, men helt tydligt nödvändigt.

Men när den moderate partisekreteraren, Per Schlingmann, tror att det ska lösa sig av sig själv i de kommuner där man har noll förtroendevalda kvinnor från Moderaterna är han naiv i överkant. Framför allt när till exempel partiets gruppledare i Robertsfors, en av nollprocentarna, berättar för Svenska Dagbladet att han frågat flera stycken, men ”man kan ju inte tvinga människor om de inte vill”. Det kanske beror på hur man frågar…

Skall man lyckas ändra på detta före valet 2010 krävs det avsevärt mer engagemang, och förmodligen lite hårdare tag, än som nu förefaller att vara fallet. När hörde vi för övrigt Fredrik Reinfeldt senast tala om jämställdhet?

Centerpressens Nyhetsbyrå

Mer läsning

Annons