Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vårfågelns rörelse fångat i svartvitt

/

Söderhamnskonstnären Mats Jonssons passion för fåglar började som pojke. På Edsbyns och Alfta bibliotek visar han fågelstudier i svartvitt.

Annons

Mats Jonsson målar även i olja, men till biblioteken i Ovanåker har han valt enbart svartvita bilder i tusch och blyerts, med fåglar som dominerande motiv. Utställningen i Alfta begränsar sig till en handfull teckningar.

Två blyertsbilder dominerar utställningen i Edsbyn, som totalt innehåller 24 bilder. Fågelskådare I och II har han kallat dessa kvadratmeterstora motiv, gjorda i mjuk blyerts. Både föreställer en manlig fågelskådare med ryggsäck, sedd från sidan, som går genom hög vass.

Den första är en medelålders man med skägg, konstnären själv, som tar sig fram med kraftiga, vägvinnande steg genom vassen. Blicken är målmedvetet riktad framåt, ryggsäcken är stor men ser inte ut att vara tung. Han går till synes helt omedveten om vad som finns bakom eller vid sidan om honom, det är framåt som gäller.

Men vi som besöker utställningen ser samtidigt tavlan bredvid, av den unga pojken omgiven av något glesare vass. Han står helt stilla och ser sig tveksam omkring. Är han rädd eller bara fundersam?

Jag frågar Mats Jonsson om det är han själv som pojke eller sonen som är den unge fågelskådaren. Han svarar att det nog kan vara både och.

Just nu håller han på att i olja utforska mötet mellan mannen och pojken, mellan sig själv idag och som ung. De två blyertsarbetena är en del av detta. Vassvandrare kallar han dem också, denna studie i livsvandring.

Genom att använda sig av blyertsens alla möjligheter att både lägga till och sudda ut har Mats Jonsson skapat en spännande, diffus stämning i bilden. På samma sätt som det tidiga svartvita fotografiet så påtagligt frös tiden ett ögonblick.

Mats Jonssons livslånga studier av de olika fågelarternas rörelse ned på individnivå har gjort honom till en mästare i att fånga en individs speciella rörelseschema i en enda bild. Så har han arbetat även i de två självporträtten. Hur spännande skulle det inte vara att få se fler människostudier!

De övriga arbetena är just studier av fåglar, där konstnären med några penseldrag eller blyertsstreck förmedlar en gås, tranas, kråkas eller vipas hela karaktär. Något exakt avbildande för fågelboken ägnar han sig inte åt, ibland förlänger han ett benpar för att förstärka karaktären.

De sex sista bilderna i utställningen heter Trankroki I till VI. Jag skriver ned de ord som först kommer upp när min blick glider över teckningarna. Undergiven, kraftfull, tveksam, spanande, anfallsberedd och lättad.

Mats Jonsson har ingenting emot att jag läser in mänskliga egenskaper hos fåglarna han karaktäriserat, att jag ser dem lite som människoporträtt. Men ornitologer, som känner till de olika fåglarnas rörelsemönster, ser direkt vilken art det är.

För mig räcker det att jag får en känsla av att komma fåglarna nära. På samma sätt som när en fågen landar på en sten i närheten av mig på stranden.

Mer läsning

Annons