Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var går gränsen för curling?

/

Ett bra föräldraskap handlar om att behandla barnen som vuxna, och våga chansa.

Så skapar man självständiga individer, tror mamma och pappa Staffas.

Annons

Som förälder vill man sitt barns bästa.

Små barn måste ha hjälp med allt, och medan de växer måste man sakta sakta släppa taget. Det vet alla pappor och mammor. Men det är svårt.

I höstas skapade Svt höga tittarsiffror och mycket debatt med programmet "Ung och bortskämd", som skildrade föräldrar som skämde bort unga vuxna med så mycket hjälp att de knappt klarade något själva. De curlade sina barn, som det heter.

Och omtanken har gått överstyr och blivit curling är det pinsamt. Det bevisas av att en mamma som var med anmälde Svt. Hon menade att de förvrängde verkligheten, trots att hon redan ska ha godkänt alla program.

Emelie Staffas i artikeln intill flyttade till egen lägenhet i Sundsvall när hon skulle börja gymnasiet. Hur vågar man skicka iväg en 16-åring att bo helt ensam två timmar bort? Bra fråga, tycker Emelies föräldrar Monica och John Staffas i Grundvik.

- Vi var aldrig rädda att släppa iväg henne. Jag tycker att hon är mogen för sin ålder, säger Monica.

- Vi visste att hon skulle klara det. Hon har en oerhörd vilja. Om hon har bespetsat sig på något kan få saker stoppa henne, säger John.

Förmodligen har de gjort någonting rätt i sitt föräldraskap, för att få så trygga barn. Emelies storebror Daniel har just ryck ut från lumpen i Karlskrona, och siktar på att gå en väktarutbildning i Boden.

Fast Monica kallar sig ändå hönsmamma. Hon och Emelie pratar i telefon vid 22-tiden varje kväll.

- Riktigt så vuxen är hon inte, att vi släpper henne, säger Monica.

De kollar så att dagen har varit bra, och säger godnatt. Fast det handlar kanske mer om att man vill prata än om att kontrollera Emelie.

- Det var jobbigt för mig när hon flyttade. Vi hade varit tillsammans i 16 år. Jag hade separationsångest, säger Monica.

För att göra det lättare tänkte de att Emelie åkte iväg på läger varje vecka. Det hade hon gjort förr.

Emelie har alltid hjälpt till mycket hemma. Hon vet hur man tar hand om ett hushåll.

- Vi visste att hon inte skulle svälta ihjäl och leva i lort, säger John.

Däremot kunde det sociala vara en utmaning. Därför pratade föräldrarna och Emelie mycket om strategier – till exempel hur hon skulle göra för att lättare få kompisar.

Vardagen är alltså en enkel match, men om något allvarligt händer?

- Ja, då är kanske 17-åringen inte så stor. Och då tar det två timmar till Sundsvall. Det är väl det som är oron. Men den kommer man väl ha hela livet, oron att något händer ens barn, säger Monica.

- Det är om det krisar i främmande miljöer som det märks om man är 17 eller 37, fyller John i.

Monica och John tänker att alla människor har en oerhörd inneboende kraft, som gör att vi kan utvecklas till starka människor under rätt förutsättningar.

- Nog påverkar man dem mycket till att bli den de är. Men olika personligheter i grunden kan göra att det kan vara lättare med ena barnet, säger Monica.

Hon säger att Emelie och Daniel är olika som natt och dag. Till exempel gillar den ena skolan och avskyr idrott, och tvärt om.

I familjen Staffas har det aldrig funnits några regler för barnen. Annat än självklarheter som att man ska tala sanning och meddela var man är. De tror inte heller på systemet att barnens månadspeng ska ställas i relation till vad de presterar. Barnen har ändå hjälpt till. John tror att det beror på att föräldrarna alltid sett det som självklart att man hjälper varandra i en familj.

- Jag förutsätter att jag får hjälp av mina medmänniskor om jag behöver. Vi har pratat mycket om att man inte kan leva i sin lilla bubbla. I en familj tar man gemensamt ansvar, säger John.

Monica uttrycker det som att de alltid behandlat barnen som vuxna. De har tagit dem på allvar.

- Vi har inte pratat barnspråk med dem. De har alltid fått vara med efter sina förutsättningar.

Både Emelie och Daniel har sett sig själva som lite bortskämda. Inte materiellt, men att de har fått mycket skjuts och service.

De har kanske blivit curlade, som vi lärde oss säga i fjol. När curlingdebatten var som värst hette det att moderna föräldrar servar sina barn med allt – och därmed hindrar dem att bli vuxna.

- Debatten ballade ju ur. Det blev att du var curlingförälder så fort du hjälpte dina barn med något praktiskt.

Men föräldraskap handlar inte om att låta barn klara allt själv. Det handlar om att ge ansvar utifrån mognad, menar John. Och det är svårt.

- Ett bra föräldraskap är också att man vågar chansa på att ge barnen mer ansvar än man är säker på att de klarar. Att inte våga chansa, då är man curlingförälder, säger John.

Mer läsning

Annons