Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vänsterns hopp

/

Det var långt ifrån någon överraskning som Vänsterpartiets valberedning bjöd på i lördags. Förslaget till ny partiledare efter Lars Ohly blev det väntade.

Annons

För det första att det bara blir en partiledare, och att man därmed lägger tankarna på ett delat partiledarskap åt sidan. Och för det andra att det är Jonas Sjöstedt som man föreslår ska få förtroendet att leda partiet.

Är då Jonas Sjöstedt Vänsterpartiets räddning? Ja, det återstår väl att se. Men Sjöstedt är av allt att döma åtminstone den bästa kandidaten som gick att frambringa. Och förutsättningarna för en uppryckning för Vänsterpartiet under Sjöstedts ledning får också bedömas som goda.

Jonas Sjöstedt har i flera val visat att han går hem hos väljarna. Han har ett tilltal som går hem och är betydligt mer förtroendeingivande än den avgående vänsterledaren Ohly.

Sjöstedt har också – åtminstone hittills – på ett bättre sätt hanterat det faktum att han tidigare har betecknat sig som kommunist, men senare bytt uppfattning. Ohlys debacle på den fronten är ju däremot välkänt. Det som skulle kunna orsaka Sjöstedt problem i framtiden är om det skulle visa sig förhålla sig på ett annat sätt – gällande hans avståndstagande mot kommuniststyrda länder och egna uppgörelse med kommunismen – än det han vid flertalet tillfällen har hävdat.

Det är också tydligt att Sjöstedt står för en annan politisk inriktning, och inte samma gammelvänster som har präglat partiets politik under Ohlys ledning. Med en ny politisk linje och Sjöstedt som partiledare finns goda chanser för Vänsterpartiet att vinna över sympatisörer från Socialdemokraterna. Och då framför allt de som står till vänster inom S och därför sannolikt tilltalas en hel del av Håkan Juholts retorik, men som tycker att retoriken inte ger något större avtryck i den socialdemokratiska sakpolitiken.

Sjöstedt är alltså inte bara Vänsterpartiets hopp, utan samtidigt också ett rejält hot mot Socialdemokraterna. I stället för att S växer på bekostnad av såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet, finns det en hel del som tyder på att utvecklingen kommer att bli den motsatta.

Fast än är osäkerheten kring utvecklingen för Vänsterpartiet mycket stor. Det är långt ifrån säkert att det verkligen blir någon större förändring av den politiska inriktningen. Och även om det mesta tyder på att vänsterpartisterna i början av nästa år utser Jonas Sjöstedt till ny partiledare finns det ännu ett litet uns av osäkerhet kvar. Högst sannolikt, men inte självklart.

Sjöstedt är nämligen långt ifrån okontroversiell inom Vänsterpartiet. Det finns många som anser att han inte är tillräckligt renlärig, vilket bland annat förklarar varför han inte – till skillnad från de övriga tre som kandiderade till posten som partiledare – redan i dag tillhör yttersta partitoppen.

Och även om han blir vald så innebär det inte per automatik att det blir någon större politisk kursändring, utan det kan mycket väl bli så att Sjöstedt i huvuddrag tvingas att administrera samma linje som har varit förhärskande de senaste åren.

Det är också så att det inom partiet finns en tydlig önskan om att nästa partiledare ska vara en kvinna, vilket är fullt begripligt. För det blir ju väldigt besvärligt för Vänsterpartiet att på ett trovärdigt sätt kritisera bristen på kvinnor på högre positioner inom företag och även i andra sammanhang om vänsterpartisterna själva har så svårt ge en kvinna förtroende att leda partiet.

Vem ska kunna ta partiets krav på kvotering och annan reglering seriöst, när partiet inte själv lever upp till sina uttalade ideal?

Mer läsning

Annons