Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valfusk är en del av konstitutionen

/

Annons

Oron över utvecklingen i Iran är stor. Är det början på en ny revolution i landet, och vart kommer den i så fall att leda? För 30 år sedan genomfördes den senaste revolutionen, då Shahen störtades och Iran förändrades radikalt från att ha varit en konstitutionell monarki till att bli en islamisk republik.

Eller kommer regimen att hårdnackat slå ned protesterna med de medel som krävs för att behålla sitt järngrepp över såväl land som folk?

Det är fortfarande svårt att avgöra vad de protester som inleddes med anledning av det officiella resultatet i det nyss genomförda presidentvalet.

Egentligen är det smått komiskt att grunden till protesterna är anklagelser om valfusk. Att valet skulle ha varit riggat till förmån för den sittande presidenten Ahmedinejad.

Det är nämligen långt ifrån ett fritt och öppet val som det handlar om. För att få ställa upp i presidentvalet krävs att det mäktiga väktarrådet har godkänt kandidaturen. Väktarrådet som består av sex troslärda och sex jurister har också till uppgift att värna mot lagstiftning och andra förslag som kan vara "skadliga" för statsskicket, och dessa tolv personer utses i sin tur av landet högste religiöse ledare Ayatolla Ali Khamenei.

Khamenei är i sin tur utsedd på livstid, den andra sedan revolutionen, och därmed i praktiken att betrakta som en diktator. Den första var Ayatollah Khomeini.

Så det grundläggande problemet för Iran och det iranska folket ligger inte precis i om alla röster verkligen räknas, utan i att endast godkända kandidater tillåts ställa upp. Och att presidenten, folkvald eller ej, inte tillåts utöva sitt ämbete på ett sätt som strider mot uppfattningen hos väktarrådet och Khamenei.

Ett tydligt exempel på detta var att Mohammad Khatami, som var inriktad på att försöka liberalisera läget i landet och förbättra relationerna med omvärlden, trots sina jordskredssegrar i presidentvalen 1997 och 2001 inte lyckades att genomföra särskilt många sådana reformer. Motståndet från väktarrådet och Khamenei var allt för starkt.

Därmed kan vi sluta oss till att en annan utgång av presidentvalet, där Mousavi i stället för Ahmadinejad segrat, inte skulle ha haft någon större betydelse för den förda politiken. Åtminstone inte i en större kontext.

Dels för att Mousavi inte står för sådan öppenhet, demokrati och de mänskliga rättigheter som vi i Sverige och övriga västvärlden är vana vid. Och dels för att om han stod för det skulle han aldrig få genomdriva det.

Därför är det inte presidentvalet i sig som är viktigt. Det intressanta är om de här protesterna kan så ett frö till en betydligt större förändring av Iran och dess politiska system.

Iranierna är självklart suveräna att avgöra hur och av vem som deras land ska styras. Men då krävs också att de är fria nog att få vara med att avgöra detta också. Fram till dess har vi i den fria världen en skyldighet att hjälpa dem att få precis samma fri- och rättigheter som vi har.

Mer läsning

Annons