Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valfrihet, vinst och visselblåsare i välfärden

/

Vi vill ha fortsatt valfrihet i välfärden. Det skrev de båda inflytelserika socialdemokraterna Lena Hallengren och Mikael Damberg i en debattartikel i Aftonbladet igår.

Annons

De hade en del kloka synpunkter på regler och villkor, men de undvek att tala klartext om det laddade begreppet vinst.

Det gjorde däremot deras gamla samarbetskamrater i Vänsterpartiet i en debattartikel på samma tema några dagar tidigare.

"Det behövs en bred kraftsamling i svensk politik mot vinstintressen i välfärden", skrev Jonas Sjöstedt och Eva Olofsson.

Och fortsatte: "Vi hoppas att Socialdemokraterna delar den uppfattningen och att vi gemensamt kan driva frågan framöver".

Men uppenbarligen delar S inte den uppfattningen. Åtminstone inte den gren av partiet som Hallengren och Damberg företräder. Men frågan verkar vara känslig för Socialdemokraterna.

I stället för att ta de båda vänsterpartisternas utmaning, väljer Damberg och Hallengren att fokusera på valfriheten som "är mycket värdefull och har kommit för att stanna".

"Möjligheten att välja till exempel skola eller hemtjänst har förbättrat vardagen för många människor, och mångfalden har inneburit att nya idéer kunnat växa sig starka och förbättra kvaliteten i både offentlig och privat verksamhet", skriver de.

Att den mångfalden förutsätter att de företag som bedriver verksamhet också måste få göra vinst lämnar de båda socialdemokraterna därhän.

Däremot för de ett intressant resonemang kring regelverket och öppenheten som borde vara möjlig att göra en bred överenskommelse omkring.

När det finns en mångfald av utförare är det viktigt att det öppet går att jämföra de olika alternativen. Självklart fyller riskkapitalbolag, vars transaktioner grävande journalister med möda möjligen kan spåra, inte kraven på transparens och öppenhet. Det verkar de allra flesta vara helt överens om.

Det är heller lyckligtvis inte den dominerande formen av företagande i välfärdssektorn.

Damberg och Hallengren föreslår att både offentlighetsprincipen och meddelarskyddet ska gälla för alla privata utförare inom välfärden. Motivet är förstås att finansiärerna, medborgarna, har rätt att veta hur deras pengar används.

Meddelarskyddet innebär att alla, oavsett var man jobbar, har rätt att anonymt lämna uppgifter till medier och en journalist får inte röja sin källa utan att först få samtycke.

Dessutom får en offentlig arbetsgivare inte forska efter och möjligen straffa den som lämnat ut uppgifter om företaget. Det kan däremot en privat arbetsgivare göra.

Självklart är det högst rimligt att skyddet stärks för så kallade whistleblowers, visselblåsare, som vågar slå larm om missförhållanden. Och att samma regler gäller för alla företag där skattebetalarna står för nästan alla finansiering.

Alla verksamheter med offentliga finansiärer borde också omfattas av offentlighetsprincipen. Men där kan finnas svårigheter. Offentlig insyn i anbud, affärsplaner och affärsuppgörelser kan ju vara direkt skadligt för konkurrensen med andra. Men utan vidare måste det gå att forma regler och ordningar som ökar öppenheten och insynen i alla företag som arbetar med offentliga medel som huvudsaklig inkomst.

Det är hur som helst vettigare att kräva meddelarfrihet och ökad insyn, än att som Vänsterpartiet dogmatiskt motarbeta privata alternativ och vinst. I synnerhet som V accepterar att kooperativ eller små företag driver verksamhet. Om de väljer kvalitetshöjande åtgärder i stället för vinst.

Men vad gör V om ett kooperativ väljer att ta ut rejält högre löner i stället för att redovisa vinst? Den frågan fick Jonas Sjöstedt när han nyligen utfrågades i Ekots Lördagsintervju. Och han hade inget bra svar.

Nej, då förefaller de båda socialdemokraternas tankar mycket rimligare och klokare. De borde gå att göra gemensam sak med alliansen om detta.

Om nu sossarna är helt överens om valfrihetens fördelar. Ibland har man anledning att fundera.

Mer läsning

Annons