Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våga lyfta blicken från Klokhetens ABC-bok

/

Hann du se häggen blomma i år? Hann du njuta av den spirande försommargrönskan? Eller blev det som i Alf Henrikssons korta dikt?

Annons

"Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.

Då sa jag till min älskade, se och känn.

Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut.

Och när hon lyfte blicken hade häggen blommat ut."

Häggen har blommat ut. För den här gången.

Men sommaren står i full blomning. Och väntar.

Det är bara att ta emot. Som en gåva.

Ingen av oss kan köpa sig mer sommar än någon annan. Vi kan köpa det mesta. Spännande resor, mer prylar, häftigare utrustning. Men inte mer sommar.

Inga meteorologer kan bestämma vilket väder vi ska ha. Inga byråkrater eller politiker kan styra sommaren.

Det ska vi nog bara vara glada för. Tänk vilket liv och kiv det skulle bli om vi skulle ha sommar i offentlig eller privat regi, om solsken skulle förmånsbeskattas och regn ge möjlighet till avdrag på semesterkontot, om olika regioner skulle kompenseras om antalet soltimmar låg under solmyndighetens fastställda riktvärde, och om vi skulle ha ett utjämningssystem mellan högvärmekommuner och lågvärmekommuner.

För rättvist måste det vara!

Sommaren är rättvis i den meningen att den inte bryr sig om vad du eller jag tycker. Den bara är. Och vi får välja att ta emot den, bejaka den och njuta.

Eller gnälla och bekymra oss över att snart är det mörkt och kallt igen. Men varför tänka på det nu? I stället för att glädjas över sommaren.

Jag tycker poeten Nils Ferlin skildrar den här förment kloka och garderade livsinställningen på ett lysande sätt.

"När skönheten kom till byn då var klokheten där, då hade de bara törne och galla. Då sköto de efter henne med tusen gevär, ty de voro ju så förklokade alla", skriver han i en av sina dikter.

Visst behöver vi klokhet och intellektuell skärpa, inte minst när det handlar om att planera våra liv och samhället.

Visst finns det ett drag av orättvisa över sommaren också. På grund av våra olika livsvillkor.

För många innebär sommaren ledighet, sol, värme, förväntningar, vila, resor, upplevelser och nya krafter.

För andra kan sommaren innebära hårt jobb, tristess, en ekonomi som inte tillåter en endaste liten guldkant på tillvaron.

Men utan drömmar, lek, fantasi, poesi, sånger och spontanitet blir livet rätt trist och meningslöst. Och blicken tom och kall.

Precis som Ferlin skriver i fortsättningen av dikten. När byfolket hade lärt sig klokhetens ABC-bok upphörde deras ögon att lysa. Och så drömmer poeten om "den sommar då mycket ska varda krossat som vida har blänkt".

Midsommar. Så typiskt svenskt. Eller kanske ändå inte.

Den ursvenska midsommarstången eller majstången kom hit från Tyskland någon gång under 1400- eller 1500-talet.

Som så mycket annat som vi numera betraktar som typiskt svenskt, tvingas invandringens svurna fiender konstatera att vårt land är en produkt av invandrade människor, seder och bruk.

Midsommarafton. En dag - och en natt - med ett nästan mytiskt skimmer över sig.

Grönskan och växtligheten är nästan hysteriskt intensiv. Och solen vågar nästan inte gå ned och låta ljuset övergå i mörker. En natt när det aldrig blir riktigt mörkt.

I bästa fall kan midsommaraftonen kanske vara en förebild för det goda livet. Där barn och vuxna leker tillsammans, firar tillsammans, äter tillsammans, sjunger och dansar långt inpå småtimmarna.

Där det inte ens är farligt att gå vilse i den ljuva sommarnatten. Där finns kanske till och med en oväntad glänta med en klar källa.

Som poeten Tomas Tranströmer skriver: Det finns mitt i skogen en glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.

Av den som vågar lyfta blicken från den beräknande klokhetens ABC-bok.

Trevlig midsommar!

Mer läsning

Annons