Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad verklighetens folk verkligen vill ha?

/

Det svänger i opinionen. Slaget om regeringsmakten är definitivt inte avgjort. Även om oppositionen fortfarande leder.

Annons

Söndagens SIFO-mätning visade en kraftig ökning av Moderaternas väljarstöd - jämfört med januarimätningen - och det skiljer nu bara 200000 röster mellan blocken, eller 3,4 procentenheter enligt Sifo. I januari var skillnaden över 10 procentenheter mellan blocken.

Det finns två skäl till varför mätningen är lite extra intressant.

Mätningen gjordes under den så kallade ”superveckan” när Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt möttes i flera direktsända debatter, både i radio och i tv.

Veckan avslutades dessutom med en direktsänd partiledardebatt i tv.

Superveckan har påverkat opinionen - till alliansens fördel.

Och det stärker alliansregeringens möjligheter. Det som däremot inte är bra för regeringen är Kristdemokraternas kräftgång i opinionen. Den har pågått för länge för att inte tas på största allvar.

Och tittar man närmare på gårdagens mätning så hamnar partiet utanför riksdagen i nästa val.

Det stärker inte en borgerlig regerings möjligheter till omval.

Det andra intressanta med mätningen var att Sverigedemokraterna hamnar utanför riksdagsspärren. Om det står sig till valdagen skulle det block som blir störst vinna - utan diskussioner om vem som ska göra vad med Sverigedemokraterna. Det gör det hela mycket mer spännande.

Men åter till Kristdemokraterna.

Frågan är när genombrottet kommer? Förutsättningarna finns där. Göran Hägglund är en ytterst kompetent partiledare. Dessutom är han rolig och trevlig. Och media tycker om honom. Hans omskiftning av partiet borde kunna locka fler väljare. Men varken han eller det nylanserade begreppet ”verklighetens folk” verkar beröra. Han gör dock helt rätt. Han satsar stort i mellanvalstider.

Det talas om att väljare bestämmer sig allt senare. Men tittar man närmare på statistiken så kan man se att de flesta som bestämmer sig sent inte byter parti.

De röstar på samma parti som de alltid har gjort, men håller dörren öppen om det händer något. Däremot är valmanskåren rörligare än någonsin. Mellan valen 2002-2006 bytte 37 procent av väljarna parti, visserligen främst inom blocken, men ändå. Slutsatsen måste bli att partibytarna är i full gång.

Och då borde även partierna vara det. Göran Hägglund är i full gång. Men ändå så rockar det inte för KD. Många trodde att det skulle lossna för Göran Hägglund i förra valet. Men då dominerades valrörelsen av Folkpartiet och dataintrångsskandalen.

Den här gången borde det vara Göran Hägglunds tur. Det ska visserligen mycket till i Sverige innan ett etablerat riksdagsparti åker ur riksdagen.

Men det gör inte att situationen för Kristdemokraterna blir bättre. Men de förtjänar fler procent än vad de just nu har.

Frågan är bara vad det är som verklighetens folk verkligen vill?

Mer läsning

Annons